Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den klassiska diktarskolans rigtning. Schiller, Goethe,
Körner, von Humboldt, Knebel, Einsiedel, Herder,
Woltmann, Fichte och flera voro förtjusta öfver den nya
acquisitionen. A. W. Schlegel bosatte sig 1796 i Jena,
höll der föreläsningar, lemnade dikter till Schillers
Musen-Almanach, till Horerna afhandlingar och skref
oräkneliga artiklar för Jenaische Allgemeine Litteratur-Zeitung,
helt och hållet i den klassiska skolans anda, m^n skulle
kunna säga, i dess tjenst. Redan i sina ungdomsskrifter
hade han utvecklat ett fint förstånd och en fullständig
öfverensstämmelöe med Schillers principer; och huru
litet han ännu då för tiden tänkte på en reaktion*, visar
bland annat en recension af Voss’ens Musen-Almanach
af år 1797. Han talar der om en poetisk denunciation
af Stolberg, hvilken blifvit intagen deri, med tillbörligt
kallt förakt, karakteriserande Stolbergs poesi såsom ett
frostigt prål med känsla, vanmäktigt svärmeri, tom
sjelf-belåtenhet, gigantiska ord och små tankar.»
«Huru var det nu möjligt att en man, som var så
inväfd i sammanhanget af den klassiska utvecklingen,
plötsligen kunde förlora kompassen och uppträda såsom
hufvudman för en skola, som kastade öfver ända alla
hittills rådande begrepp om konst och poesi? Närmaste
grunden låg i personliga förhållanden. Schiller, som
redan på förhand betraktat sina unga medarbetare med
en viss misstrogenhet, bröt vid ett iillfälle, som visst
icke var värdt så mycken uppståndelse, med Schlegel
på ett sätt, som icke kunde godtgöras, och Schlegel var
småaktig nog att af detta personliga förhållande låta
bestämma sig äfven i sina åsigter. Schiller mötte en
Nemesis, som han redan en gång förut upplefvat, då
han i kritiken öfver Btirger drog i härnad mot sina egna
naturalistiska föregåenden. Nu mötte honom i
Schleglar-nes poesi karrikaturen af hans egen idealism, och han
vände sig derifrån med den häftighet, som framkallas
af medvetandet om hemlig medbrottslighet. Hans strängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
