- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 4. Striden mellan gamla och nya skolan. 1. Akademiska föreläsningar /
261

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sedligä natur uppreste sig mot denna regellösa lek, som
han sjelf predikat. Goethe såg allt detta med
likgiltighet^ för honom hade poesien i Sjelfva verket endast
varit en lek. Han gladde sig åt Calderon’s glänsande
färgspel lika naift som åt ljusstrålarnas brytning, hvilken
han trodde sig på lek kunna utvidga till en vetenskap.
Oberoendet af sedligt innehåll, hvilket hos Schiller
endast var reflekteradt, hade Goethes egen genius förlänat
honom. Dertill kom att, trots innerligheten af
vänskaps-bandet mellan de båda skalderna, de likväl hade hvar
sitt särskilda anhang. Naturalisterna och rationalisterna,
med Kotzebue i spetsen, närmade sig till Schiller; det
var följaktligen ganska beqvämt för Goethe att äfven
emottaga hyllningarne af en annan bildad krets. Det
undertryckta missnöje, som Schiller erfor öfver
varaktigheten af detta förhållande, uttalar sig tydligt nog på
många ställen i hans bref till Goethe, Humboldt och
Körner.»

«Men med Goethes fridälskande, indifferenta natur
kunde hans förhållande till de unga filosoferna aldrig
blifva innerligt. Deras theorier hafva efteråt betydligt
inverkat på honom, men han sjelf har icke utöfvat
ringaste inflytande på dem (theorierna), icke en gång gjort
ett försök dertill. Trots alla bemödanden lyckades det
icke Schleglarne att komma på annan fot med den
frejdade skalden, än den af välviljande höflighet; så sågo
de sig, i den tysta känslan af sin egen improduktivitet,
nödgade att ansluta sig till andra uppåtsträfvande
talen ter. Dessa funno de i Fichte och Schelling, längre
fram i Schleiermacher och Novalis, slutligen i Tieck,
Wachenroder, Bernhardi och dessas yngre vänner.»

«Näst Schiller var bland den äldre litteraturens
utmärktheter otvifvelaktigt Herder den, som genom sin
andliga frändskap mest måste draga de yngre
skalderna och kritikerna till sin person. Det var icke allenast
öfverensstämmelse i principer utan, hvad som är myc-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/4/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free