Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket vigtigare, öfverensstämmelse i lynnen. Också
Her-der var icke en man, som skötte om att skarpt och följ
d-rigtigt intränga i idéerna ; mångsidigheten af hans sinne
och hans bildning retade honom endast att öfverallt
tillgodogöra sig det lätta, fina blomsterstoftet, och om
också grundroten för hans bildning var klassisk, och i
afseende på religionen deistisk, så ledde honom likväl
hans känsla mestadels in på ämnen, som voro motsatta
denna rigtning. Redan i sina grekiska studier gaf han,
liksom äfven Schlegel, gerna öfvervigten åt den dunkla
mythiska sidan; han firade i Pindarus gudarnes
budbärare, i Homerus produkten af ett helt tidehvarf. Gerna
vände han sig till obekanta storheter i litteraturen, i
hvilka han fann en fri egendomlig natur, lika mycket
hvilken andlig rigtning de tillhörde. Han gjorde en
spirituell öfversättning af de båda Jesuiterna Balde och
Sarbierius, af hvilka den förstnämnde var en ursinnig
fiende till protestantismen, och försvarade sin edition
med den grundsatsen att den esthetiska smaken icke
finge låta bestämma sig af den sedliga sympathien;
Schlegel anmälde boken 1798 i Litteratur-Zeitung mycket
vördnadsfullt, och att redaktionen något inskränkte denna
vördnadsbetygelse, torde redan då hafva grundlagt en
brytning. I hans aStimmen der Völker» herrskar en stor
liberalitet i urvalet, och så lättsinnigt Herder umgicks
med texten, så lyckligt har han i många fall träffat
tonen och melodien. Helst rörde sig Herder i orienten.
Hans förklaring af Höga Visan ådagalägger en djup
in-sigt, och om han på ett något öfverdrifvet sätt
framdrager förtjensterna i den af Forster öfversatta Sakuntala,
så låg det likväl en stor förmåga uti att så kunna sätta
sig in uti främmadartade föremål. Det var icke det
sedliga innehållet utan österlandets lysande färg, som
lockade honom i och vid hans kritiker, liksom vid hans
öfversättningar, kunde man nästan komma till den
illusionen att en f&rg i konststycket kunde fullkomligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
