Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låta lösa sig från Sjelfva teckningen. Det var förkärlek
för den sinnliga färgen, då han med sitt i grunden
nyktra tänkesätt uppspårade inflytelserna af orientalisk
sinnesart i Europa och ställde mystiker sådana som
Sveden-borg vid sidan af Keppler och Newton. Denna hans
mottaglighet, som fogar sig efter hvarje intryck, är
nödvändigt förenad icke allenast med ett inre idéernas
vacklande, utan äfven med en principiell motvilja mot
idéerna i allmänhet, emedan hvarje idé utesluter och
inskränker. Med retbar lidelsefullhet försvarade han
öfverallt smakens subjektivitet emot regel och lag och
reducerade konstverkets begrepp till ett fulltonigt uttryck af
en individuell natur. Hans theori för epos, sagan,
fabeln, dikten öfverhufvud lemnar endast rum för
naturens herrskaremakt, och den medvetna konstnärliga
verksamheten synes utesluten från snillet.»
«Det är eget att just sådana kritiker mest äro böjda
att svärma för det naiva och naturmessiga, hvilka Sjelfva
äga minst af dessa gåfvor. Om man betraktar Herders
egna dikter, så är, oafsedt några smärre lyriska stycken,
som likväl äro blott passabla, allt reflexion. Hans
Blommor, Suckar, Parabler, Paramyther, allegoriska ballader
och uttryckligen hans dramatiska försök (t. ex.
Prome-theus, Pygmalion) äro endast bemödanden af en
improduktiv natur att gifva luft åt de subjektiva känslor,
som äldre konstverk hos densamme uppväckte. De äro
ofullbordade tankar, som fly till bildspråket, och så hafva
äfven hans prosaiska skrifter, som endast genom den
yttre formen skilja sig från hans poetiska, öfverallt
något bildligt, ostadigt och prydsamt, och der han vill
måla inverkar hans egen dilettantism på föremålen, så
snart han går utom de enkla naturljuden; de synas
af-mattade och skugglika och äfven hvad deri återstår af
kraft, ser nästan ut såsom en nyck, ett infall.»
«I hela denna egendomlighet af hans natur,
äfvensom i hans konstnärliga rigtning, ligger så mycken slägt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
