- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 4. Striden mellan gamla och nya skolan. 1. Akademiska föreläsningar /
268

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

verka genom analys. Derpå hafva Schleglarne endast i
de mest sällsynta fall inlåtit sig; de åtnöjde sig att
reproducera poesien i poetiserande prosa; ett företag,
hvartill ofruktbara naturer lätt förfalla, men som är utan all
nytta. Med sin mångfaldiga, fria receptivitet och sin
lifliga skönhetskänsla trodde de sig böra uppskaka det
prosaiska tidehvarfvet genom paradoxer och ironi.
Der-vid förlorade de mer och mer det positiva innehållet, och
blefvo under striden mot upplysningen beroende af dess
motsats; de förnekade hvad upplysningen bejakade och
vördade hvad upplysningen föraktade. Aristokratien
omfattade denna omdömesform med stor begärlighet,
och hvarje högljudd och stolt uttalad ironi emot det
borgerliga medvetandet betraktades såsom genialisk,
äfven utan alla spår af en verklig tanka. Slutligen blef
det för den romantiska kritiken mindre angeläget att
utreda sitt föremål än att säga något spirituellt derom.
Genom bilder, färger och stämningar ersatte den
begreppen, genom en angenäm lek den allvarliga
betraktelsen.»

«Om Schleglarne gjorde kritiken till en synthetisk
verksamhet, så förföllo de med sin poesi i det motsatta
felet: de gåfvo här analyser, men inga gestalter; der de
skulle upplösa, sökte de efterbilda, och der det gällde
att skapa, upplöste de i öfvermodig ironi de ännu icke
färdiga embryonerna af sin fantasi. Och detta
embryo-niska visar sig lika mycket i deras prosa som i deras
poesi. Det var väl i sig sjelft ganska ändamålsenligt,
att de i stället för den torra, magra stilen i de forna
recensionerna satte ett lifligt och blomstrande språk, ty
prosan undandrager 8ig ingalunda den sköna formen:
den kan tvärtom blott vinna i klarhet, intränglighet och
öfvertalelsekraft, när den är individuellt lifvad och varm.
Men i prosan såsom i poesien måste den sköna formen
härflyta ur innehållet, och deri låg Schleglarnes stora
misstag; de använde den såsom en yttre prydnad och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/4/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free