Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sättningar i händerna, understödda de ena genom de
andra, och hvarmed han utgaf det mest främmande och
heterogena för det mästerligaste och efterdömligaste, har
han gifvit den tyska litteraturen en bestämd rigtning, som
varat en hel menniskoålder, och denna rigtning var en
falsk och skadlig. — I formen har Schlegel visserligen med
sin oändliga språkfärdighet förvärfvat betydliga
förtjen-ster; han har efterbildat icke allenast sonnetter, ottaver
och canzoner, utan äfven assonanser, och hans
efterföljare hafva deri till och med öfverbjudit honom, emedan
de kunde bygga vidare på en redan färdig mekanism.
Men den, som icke låtit sin känsla för musik och rythm
förvillas, måste dock medgifva, att dessa produktioner
till stor del hvila på en inbillning. Med ögat upptäcka
vi väl vokalerna i assonanserna, rimslingorna i
canzo-nerna o. s. v., men att höra dem är oss omöjligt, ty
deras verkan beror på en oförsvagad vokalism, och
denna hafva vi icke mera. Men hufvudsaken är att
dessa versmått göra i originalet ett helt annat intryck
än i öfversättningen, och derföre är öfversättningens
egentliga ändamål förfeladt. Att nu romantikens
lärjungar gingo ännu längre, att de i dessa främmande
och olämpliga former förfärdigade sina egna tragedier,
har Schlegel väl icke omedelbart förskyllat, men han
har likväl omedelbart verkat derhän, ty han har mot
sitt bättre vetande och samvete offentligt berömt dem
och uppmuntrat dem på deras villovägar, såsom han
helt naift erkänner i ett bref till Fouqué.»
Onekligen äro tyskarne romantikerna tack skyldige,
derföre att de befriat dem från den döda mythologiska
nomenklaturen, från de greciserande ordfogningarne och
från versmått, som voro ohörbara för moderna öron.
Thyvärr hafva de endast satt något sämre i stället. Då
efterbildningen af de antika versmåtten och rythmenia,
om den också stundom gjorde våld på språket, likväl i
det hela förlänade detsamma en manligare och ädlare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
