Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifvet och uppställde idealer, som voro lika främmande
för folket, som den ursprungliga betydelsen af de ord,
med hvilka det nu måste uttrycka sina känslor och
tankar. * Så uppstod i den romantiska litteraturen denna
symbolik, i hvilken man icke kunde urskilja hvad som
var bild och hvad som var motbild: detta brokiga och
förvirrade vexelspel mellan två verldsåskådningar, af
hvilka den ena uteslöt den andra, och som likväl sökte
att bestå bredvid hvarandra.
När reformationen utbröt, hade inom de romaniska
folken svalget mellan dessa båda verldsåskådningar
blifvit större än någonsin. På ena sidan Aretin,
Macchia-velli, Pulci och andra, på andra sidan kyrkan med hela
fullheten af sina himmelska anspråk. Reformationen hade
på de romaniska folken närmast den inflytelsen, att
kyrkan samlade sina krafter och undertryckte sin
verlds-liga, hedniska motsats. Inqvisitionen, jesuiterna,
Cal-deron voro de bestämdaste uttrycken af denna seger,
och tillika de bestämdaste uttrycken af romantiken,
hvilken denna gång medvetet representerade det mot
bildningen och naturen fiendtliga tros-momentet, icke
ehuru, utan emedan det var fiendtligt emot den
verlds-liga bildningen: denna sedligt-esthetiska stämning, som
i sitt ridderligt-fantastiska väsen, sin kasuistiska point
d’honneur, sin transscendens af det gudomliga vida öfver^
bjöd medeltiden.
. Man ser att det i denna rigtning låg någonting
beslägtadt med den moderna romantiken; men äfven
olikheten springer i ögonen. Calderon tillfredsställer i
sina dikter icke sina subjektiva esthetiska lustar, utan
han uttrycker i dem det redan färdiga innehållet af
folkmedvetandet, sådant det utgått ur inqvisitionens
händer. Våra romantiker deremot förherrligade
katho-licismen, chevaleriet o. s. v., icke såsom representanter
af sitt folk, ej heller såsom uttrycket af «in egen öfreiv
tygelse (senare konseqveuser få här icke vilseleda oss),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
