Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den bönen hörde–
Hvem kunde det vara som hörde denna bön?
Kanske Jungfru Maria, himladrottningen, eller S:t
Dio-nysius, Portugals skyddspatron, eller någon annan af
de manliga eller qvinliga helgon, som hafva inflytande
på sjöfart, krig och eröfring? Men nej,
Den bönen hörde Aphrodite gerna;
För Oama8 väl den skönas hjerta brann.
Farväl hon tog af hvaije hafvets tärna,
Som s§g med trängtan hur hon snabbt försvann;
På himlena •tjernfalt stjerna efter stjerna
Hon for förbi; hon tredje sferen hann;
Och snart hon fram till sjette himlen ljungar,
Der Fadren thronar, konung öfver kungar.
Af skyndsam färd och af den harm, som gäste
I hennes bröst, så skön gudinnan är,
Att luften, stjernorna och himlens fäste
Och allt på hennes väg får henne kär;
Från ögonen, der Amor har sitt näste,
Utströmma varma, lefvande begär,
Af hvilka ishöljd pol sig eldad finner,
Och kalla sferen genomglödgad brinner.
Att i den högsta Fadrens hjerta sprida
En större eld, vill hon i samma skick,
Som för Trojanen fordomdags på Ida,
Framställa sig inför hans gudablick.
Om jägaren, som såg Diana skrida
I badet ner och hjortgestalten fick,
Dig sett, hans hundar honom icke slagtat;
Han dött af kärlek, då han dig betraktat.
Det gyllne hårets rika lockar sväfva
Ned öfver halsens snö, som priset vann;
På hennes barm två runda kullar bäfva,
Der leksam Amor sig så väl befann;
Från hvita gördeln flammor jemt sig häfva,
Med hvilka sonen tänder hjertan an;
De fina pelarstöd begär omringa,
Som huldt likt murgrönsrankor dem omslinga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
