Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarom ingen annan nation har ett begrepp. Karakteren
af den protestantiska äfvensom den germaniska
litteraturen i allmänhet är sedlig sjelfbest$mning, skuldens
och ödets härledning från menniskans inre: de romaniska
skaldernas karakter deremot är ofrihet. De uppställa
inga sedliga problemer för sin poesi, de låta endast de
traditionella reglorna tillämpas på ett gifvet exempel.
Deras tragik, liksom deras skuld, ligger endast i de
yttre situationerna; om en strid i själens innersta veta
de ingenting, och derföre är den passion, som de
framställa, endast ett rus, ödet en dröm, försoningen en akt
af nåd, utvecklingen af deras karakterer en serie af
underverk eller ock ett simpelt räknestycke. Deras
figurer äro stereotyper, deras idéer präglade mynt,
deras sedelag den fixa idéens katekes. Visserligen
insmickrar sig denna kalla verld hos sinnena genom ett
bildrikt fantastiskt språk, och genom den underbara
doften af en glödande atmosfer, som förlänar ett
tjusande behag åt alla gestalter, och man söker så mycket
mera bakom denna gåtlika sågo verld, ju mera dunkel
och förvirrad den ser ut.» Man får icke sammanblanda
det sjuttonde seklets jesuitiska katholicism med
medeltidens kyrka, hvilken hör oss lika mycket till som våra
dagars katholiker. Dante kan begripas af den ena
kyrkan lika godt som af den andra, ty hos honom voro
motsatserna ännu bundna; men Calderon var en
uppresning mot det uttalade ordet, och det var just denna
reflekterade religiösa känsla, som gaf honom så mycket
värde för romantikerna, hvilka äfven försökte en dylik
reflexion.
Såsom sagdt är, var Calderon ett föremål för den
romantiska skolans obegränsade vördnad och hyllning.
A. W. Schlegel började först öfversätta honom 1809,
och redan året derpå uppfördes i Bamberg hans «Andakt
vid Korset» och «Ståndaktiga Prinsen». Först 1828 fick
Schlegel ögonen öppna i afseende på sin fordna afguds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
