Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vitterhet, tillägga den till saken horande anmärkning,
som Bouterwek gör i sin «Geschichte der Poesi und
Beredsamkeit»: »Förnuftet och den moraliska känslan
blifva af den fantastiska tron till den grad
misshandlade, att man måste lyckönska de nationer, hvilka
deras bättre öde nekade en så beskaffad själsnjutning».
Från det allmänna erkännande, som föll den
romaniska poesien till godo, uteslöt den romantiska
skolan ett folk, som under mer än ett århundrade
beherr-skat hela det bildade Europas litteratur, nemligen
fransmännen. Då vi hos Lessing och hans samtida
fullkomligen förstå och gilla den häftiga striden mot den iranska
poesien, emedan hon då för tiden var den lefvande
fiende, som måste drifvas ut ur alla sina förskansningar,
om den tyska nationaliteten skulle kunna frälsas, på
samma sätt som i politiskt hänseende var fallet på
frihetskrigens tid, så var likväl hos Schleglarne denna
fortsatta och förstärkta polemik icke mera tidsenlig.
Sedan Goethe uppträdt, var väl ej mera någon fara att
frukta af den franska alexandrinen, af Boileau och af
de tre enheterna, och det var derföre endast den gamla
rigtningens blinda drift, som framkallade hätskheten
mot fransmännen. A. W. Schlegel borde hafva kunnat
låta varna sig af umgänget med Goethe, som i den
franska regelbundenheten erkände en ganska helsosam
och nödvändig motvigt mot det inbrytande barbariet
och förvildningen; ja hans egna naturliga anlag och
bildning borde hafva ställt honom på fransmännens sida;
men här bestämde honom inflytelsen af hans broder,
Tieck och de andra vännerna, och i trots af sin
mångsidighet, som i öfrigt förtjente allt erkännande, blef han
här orättvis. Först och främst förnekade han att
fransmännen haft sin romantik lika väl som hvarje annat
folk. Han var på det hela mindre förtrolig med de
franska författarne från femtonde, sextonde och sjuttonde
seklerna; eljest skulle han i Heptameron, i Rabelais,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
