- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 4. Striden mellan gamla och nya skolan. 1. Akademiska föreläsningar /
296

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

all formskönhet, som ej framgått ur innehållets skönhet,
och den inre sönderfallenheten af hvarje konstverk, som
tilltalar konstsinnet endast genom den tekniskt
fulländade ytan. Den grundligare betraktelsen upptäcker
dock snart, att denna skenfagra yta endast är påsatt ett
främmande innehåll, och icke med organisk
nödvändighet kringväxt sitt innehåll såsom sin egen lefvande
kärna. Det är sannt, att poesien, och till och med äfven
den bildande konsten, kan låna, och ofta äfven lånat, sin
sköna form äfven åt de osedligaste föremål; men deraf hafva
aldrig några verkliga konstverk uppstått. Så är t. ex.
förhållandet hos Ovidius, Pietro Aretino, Voltaire ocl\
andra stora poetiska talenter. Sådana diktskapelser äga
intet annat värde, än så till vida som de genom sin inre
sönderfallenhet (m9tsatsen mellan sin form och sitt
innehåll) afspegla sönderfallenheten af de respektiva
tide-hvarfvens bildning. Det värde de sålunda kunna hafva,
är icke ett esthetiskt utan ett historiskt. Men de stora
konstverken hafva jemte sitt historiska värde äfven sitt
esthetiska: då de gifva ett yttre uttryck antingen åt en
stoi^ tids stora sträfvanden, eller åt en naiv tids
harmoniska enfald, eller en vrång tids tåliga uppoffrande
dygder. Här genomskimra öfverallt ethiska -intressen, som
iklädt sig en eller annan af det skönas gestalter, förbytt
dygdens eller pligtens eller oskuldens skepnad mot den
motsvarande skönhetens.

Långt ifrån således att förhålla sig likgiltigt till
det sedliga, söker det sköna städse att assimilera och i
sin form insmälta detsamma. Det är endast den falska
skönhet, som sjelf är blott form, följaktligen blott
sinnlighet (ty det sinnliga är skönhetens form), som är
likgiltig mot allt innehåll, följaktligen äfven mot det
sedliga. Denna skönhet är i och för sig genast osedlig,
ty all sinnlighet som vill gälla såsom blott sinnlighet
är osedlig. Denna den abstrakta idealismens falska
skönhet var den romantiska skolans högsta typ, hvilken den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/4/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free