Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nens och vildhetens gebiet framlocka någon berusande efterklang: så synes att
den grekiska sången, såsom lägre potens, måste falla närmare till ändligheten
och individualiteten, bli på längden ensamt formel och plastisk. Betta tyckes
herr Ast ha antydt sålunda: Naturen och verlden är icke för indianen såsom
for greken ett fritt, rörligt, af sitt lif betaget djur, utan en blomma, ett af
känsla och sinne lifvadt väsende i ren objektivitet, ty hos plantan
sammansmälta natur och kärlek med hvarandra, men hos djuret åter lösrycker sig
det organiska lifvet och framställer en egen bildad individuell natur. Således
— en slutföljd, som författaren ej synes så alldeles evident ha insett, eller
åtminstone glömt — ehuru den grekiska verldens väsende och form var
harmoni mellan religion och filosofi — skulle dess religionspoesi snart öfvergå till
en blott i formen tjusande mythologi utan djup och känsla, oeh slutligen, när
behofvet af en ideell verldsrevolution började vakna, af filosoferna, som ville
med själ fylla den behagliga ytan, förvandlas till en metafysisk symbolik.»
Den grundtanke, som framlyser ur dessa bizarra
filosofemer om blomman oeh djuret, om morgonens och
aftonens land, der man lånar absolut vigt åt endast
relativa bestämningar, synes dock vara den, att gifva ett
afgjordt företräde åt orientalismeos kulturform framför
den vesterländska9 åt den otyglade fantasiens framför
det förnuftiga medvetandets. I synnerhet nedsättes
härigenom den grekiska eller antika odlingen till en blott
öfvergångsform från orientalism till kristendom, utan
sjelfständigt värde. Redan häri framstår tydligen den
svenska romantiska skolans omedelbara beroende af den
tyska, hvars mot allt sannt ideal fientliga ensidighet
uppenbarar sig i förkärlek för de blotta
öfvergångs-stadierna i bildningens historia, naturinstinktens,
aningens och svärmeriets.
Hvad A. W. Schlegel var för den romantiska
skolan i Tyskland, kan man säga att Hammarsköld varför
den svenska: upphofvet och den egentliga aqföraren.
Han var den förres jemlike i mångsidig beläsenhet:
hans linguistiska studier voro långt mindre omfattande
och korrekta än Schlegels, hans filosofiska deremot
vidsträcktare och grundligare än dennes. I talent var han
sin tyska förebild långt underlägsen; i ihärdighet och
skoningslöshet öfverträffade han honom. Det goda eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
