Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min uppasserska nu inträdde, frågade jag h£nne, hvem aom bodde uppöfver
mig. Anakreon, blef svaret. — Anakreon! Hal utropade jag, vände mig
till nppasserskan och bad henne gå upp till monsieur Anakreon, med
hels-nidgar från den Tungusiska poeten Amarulli, som önskade göra hans
bekantskap.»
«Som dn vet, är jag — så väl som i allt annat — ganska lycklig i
författandet af backantiska visor; jag hoppades således att här jnst träffa en
man, som kunde bedömma mitt värde. — Min Iris återkom med svar att
Anakreon genast skulle ha den äran att infinna sig. Och knappt hade pigan
lemnat rummet med befallning att hemta upp en butelj cypervin, förrän
dörren öppnades och han inträdde. Men han, må du tro, var ej klädd som
våra poeter. Hans hår var ej en gång stubbadt, utan hängde långt nedåt
axlarne, sammanhållet af en krans af rosor och murgrön. — Jag gjorde
honom en lång kompliment, talte om hans stora poetiska förtjenster, hans
ovanliga snille na. m., hvilket allt han med den största förundran tycktes
afhöra, under det att han mätte mig med ögonen från topp till tå. Sedan
jag hade slutat och bockat mig, samt cypervinet inkommit, botjades oss
emellan följande samtal:
Anakreon. Jag hör att min herre är en poet, som förmodligen
hit-kommit för att emottaga den belöning, som Apollo här skänker sina tjenare.
Utan att göra anspråk på att vara kännare, tar jag mig likväl den friheten
att fråga, åt hvilket skaldeslag min herre egentligen egnat sig.
Jag. Egentligen har jag varit lika lycklig i alla, och i hvad drägt
som helst jag visat mig för mina landsmän, har jag behagat dem. Men
min egen böjelse har likväl i synnerhet dragit mig åt den Anakreontiska
s&ngen. Ty min herre torde känna, att vi Tunguser, efter vissa polerade
nationers exempel, nämnt de poemer, som handla om vin och kärlek, efter
min herres namn.
Anakreon. Mycket obligerad för den heder, som Tunguserna och vissa
polerade nationer gjort mig! Men om så är, har min herre förmodligen läst
mina obetydliga skrifter.
Jag, Visserligen! En af mina landsmän, vid namn Kullpay, har
ganska lyckligt öfversatt min herres sånger på vårt språk. — Och som bevis
härp& började jag att sjunga:
Atis uti raseri,
Tjust af en gudinnas bojor,
Fyller med sitt vilda skri
Traciens dalar, slott och kojor.
Claros källa, som man sagt,
Aldrig af en dödlig smakas.
«Men här skiftade han färg och afbröt mig med en bister min,
frågande mig om jag trodde att han var fånig, efter jag ville pådikta honom
en sådan smöija; vände mig derp& ryggen och lemnade rummet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
