Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kom dock snart tillbaka och följde poeten på
en tur genom staden. Öfver en portal sågos två torra
hopskrumpna figurer hängande, som befunnos vara
Voltaire och Pope, och då vinden hopstötte deras tomma
hufvudskålar, uppstod ett doft och tomt ljud, som
kallades rimslut. Vidare kommo de till en brygga, der
en qvinna, den sanna kritiken, i vattnet neddoppade
vissa vittra akademiers och sällskapers handlingar och
upptog dem såsom rent hvitt papper. Slutligen kommo
de till en byggnad, som Anakreon kallade Pantheon.
«Under vägen berättade mig Anakreon, att den som presiderar i
församlingen är — Homerus: och vid mitt inträde fann jag honom sittande
midt i rummet, på en hög thron. Men himmel! Harn olik med den, som,
af Pope eller Rochefort förfinad, fordom så gudomligt uttröttade oss. Han
syntes mig vara en gubbe om åttatio år; hans lockar voro silfverhvita liksom
hans skägg, som räckte honom ända ned på det åldriga blottade bröstet.
På hans högra sida stodo trenne lika åldriga figurer (som Anakreon sade
mig vara de tre grekiska Tragöderna), inbegripna uti ett ifrigt samtal med en
liten gladlynt varelse i spansk drägt, med långt mörkt hår, som, ofriseradt
och opudradt, skuggade hans mörka kinder. Jag frågade min följeslagare
hvem denne kunde vara, och fick till svar att det var
Shakspeare.—Litteraturens skogs menniska — utropade jag, full af förvåning — i den sanna
smakens land! Det är oerhördtl — Denna deklamation väckte sällskapets
uppmärksamhet, och sedan de något betraktat den, som yttrat denna på
god auktoritet grundade mening, uppkom det bland de närvarande ett
sådant flatskratt, att det vida öfverträffade det, som hörs från parterren i
vår hufvudstad, då den gamla Peloponesiska historien representeras,
och under hvilket du kan föreställa dig att jag just ej var väl till mods.
Sedan detta buller något saktat sig, tog Anakreon mig i armen, förde mig
midt fram i rummet och sade: Jag får här för eder, mina bröder,
presentera ett Tungusiskt storsnille, vid namn Amarulli, en mästare i
skaldekonstens alla särskilda slag, och som i dag gifvit mig ett det mest
öfver-tygande prof på sina djupa poetiska kunskaper. Härvid börjades ett nytt
grinande, hvarunder alla de församlade skockade sig omkring mig. Ett
Tungusiskt storsnille! sade Homerus, då, min gamla ärliga Georg., hör han
under dig; kom fram och se om du kännes vid honom. — Då framträdde
–— Nej, jag vill ej smutsa mitt papper med detta förhatliga namn.
Det är nog att det var den mannen, som, i orimmade geni-lösa verser, fyllt
en hel sida med namn på öl- och vinsorter. Denne, som af de andra
kallades gamla Georg, trädde nu fram, så oputsad som hans poemer, och ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
