Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pellaner läsa aftonböner, unga herrar lägga nt snaror att förföra den
haf-▼ande oskulden: och slutas de alltid med giftermål eller barndop för de
ömsinte dygdige, hvartill de hårdhjertade lastfulle nödgas betala
omkostnaderna. Man träffar väl äfven stundom några Tungusiska original-thlapsodier,
såsom t. ex. Den försonade Modern, General Glödhatt m. fl., men hvilka
äro så precist lika de Abderitiska urbilderna, att man, utan anvisning på
titelbladet, icke skulle veta annat än att de vore fria öfversättningar. Alla
dessa thlapsodier äro författade i obunden stil, ömsom så pöbelaktigt
tokrolig, ömsom så blomsterrikt svulstig, att det är en glädje att höra och
läsa dem. Några så kallade komedier får man väl äfven se, också mest
öfversättningar, eller åtminstone sådana, som föreställa helt andra än
Tungusiska seder. De flesta original-komedier äro efterpjeser, blandade med sång,
såsom: Den gamla Peloponesislca Historien, Länsmännema, Cobet och Baltn
m. fl., hvilkas salt åtminstone icke är af det Attiska slaget.»
Theaterpabliken.
»Att åskåda dessa herrligheter samlas denna fem gånger i veckan, för
att njuta ett förädlande sinnesnöje, d. ä. att ej behagas eller röras som ett
blott lågt och sinnligt inbillningsdjur och att, om ej upphöjas till större
förståndsfullkomlighet genom talentens mästerstycken, åtminstone i sina
tankenöjen ej flyttas ned under den förnuftsvärdighet, till hvilken den redan
hunnit. Också är ingen publik så hyfsad, så bildad. Aldrig hör man på
Tungusiska theatern något ljud af hvissling. Denna ton af låg fritalighet,
af förstummande plumphet, anses som ett bevis på tampaktighet i seder
och är till och med förbuden af regeringen. Tvärtom klappar man åt
allting; åt vissa aktörer när de inträda, af glädje att få se dem; åt andra d&
de gå bort, af fröjd att slippa att se dem. Likaså lättrörlig är äfven denna
publik. Vid första ljudet af någon rörande fras, af någon öm situation —
och af sådana öfverflöda thlapsodierna — komma alla händer i rörelse. Ty
man klappar här mera åt vissa ställen i pjes erna, än åt de spelandes’konst
eller talent. Dock händer äfven stundom att applauden egnas åt aktören
eller aktrisen, så framt deras kläder äro bra guldprydda, eller någon
förnäm funnit den aktrisen ha vacker barm, eller den aktören charmanta vador,
eller något dylikt. Och måste jag äfven bekänna, att jag några gånger sett
publiken gå så långt i förtjusning, att den klappat åt dekorationerna; men
d& skall antingen ett slott brinna eller stenar ramla.»
«Den som lyckades att med klarhet och fullständighet afhandla dessa
fyra här i korthet framställda hufvudämnen, skulle hafva gjort en god bok
om Tungusiska theatern. För mitt ändamål torde detta redan anförda göra
tillfyllest.»
Kapten Baggfots Papper röja en författare af mer
än vanlig talent, ehuru man måste medgifva, att de icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
