Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sakna en viss råhet, som i allmänhet utmärkte den nya
skolans äldre polemiska uppsatser. Men de äga framför
dessa en viss fantastisk originalitet och en godmodig
humor, som på ett fördelaktigt sätt afsticker mot de
andras skarpa och högljudda dogmatism. Det ser
nästan ut som om Polyfem, under Nils Nybergs gestalt,
stundom med en viss kärlek behandlade de offer, som
han slukar. Författaren till dessa af den tidens ungdom
mycket beundrade uppsatser var samma Claes Livijn,
hvilken sedermera vann namnkunnighet genom «Spader
Dame» och andra småskrifter af mycken originalitet. Han
var född i Skenninge 1781; avancerade i början i
Krigs-kollegium och Krigs-hofrätten och blef slutligen
generaldirektör öfver fängelserna i riket. Han dog år
1844. Sin skriftställarebana började han i Polyfem,
ut-gaf sedan år 1812 en öfversättning af Tiecks
((Mästerkatten i stöflar», och var medarbetare i ((Opoetisk
Kalender», der några af hans småskrifter äro införda. Jag
skall sedermera med mera fullständighet återkomma till
denna sällsamma skriftställare.
Mot kapten Baggfot uppträdde, uti ett särskildt
tryckt, men såsom bihang till Polyfem utdeladt
«Sände-bref». stäldt till Polyfems utgifvare, en motståndare,
som ingalunda var detta värf vuxen, ehuru han, att
dömma af hans skrifsätt, sjelf synes hafva varit
öfver-tygad om sin öfverlägsenhet. Det var den olyckligt
ryktbara poeten Carl Lindegren. Denna Lindegren hade
en gång varit mycket populär, och äfven förtjent att
vara det. Han var en af dessa sjelfförstörande poetiska
naturer, hvarpå vår litteraturhistoria tyvärr icke lider
någon brist. Sjelfva Hammarsköld säger, att han
((förtjenar att djupt beklagas: han var för god att ej blifva
mera än han blef; men att han ej blef mera, det var en
oundviklig följd af hela hans väsende.» Han var ett af
dessa nordiska strängaspel, ursprungligen lika
harmoniska som ömtåliga, hvilka, under inflytelsen af vidriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
