Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man har nyligen påstått, att vår poesi nu befinner sig
på samma ståndpunkt som den tyska vid år 1740, eller
med andra ord vid Sofia Brenners och konsorters tid,
så att Dalin, Gyllenborg, Kellgren m. fl. anses att
antingen icke hafva existerat eller till sitt litterära värde
lika med noll. Likväl, och ehuru de nya reformatorerna
å ena sidan jemföra sig med Bodmer och Lessing,
såsom återupplifvare af den enda goda och sanna smaken,
medgifva de naift nog, att de ej kunna «supplera den
gamla dåligheten med något positift godt» (som de
tyvärr längesedan bevist, men som dock vore
oundgängligen nödigt för framgången af deras sak), utan erkänna
sig ganska blygsamt «endast vara till för att bereda
väg» (på hvilken lofliga beställning de redan i N:o 75
af förlidet års Journal erhållit anvisning, och hvartill
de sedermera så qualificerat sig, att de nu tryggt,
.såsom de ock gjort, säga till allmänheten: «Nun, Ihr kennt
mich ja. Das Säuberliehe ist just meine Art nicht», som
på svensk prosa vill säga: «Nå, J kännen mig ju: Det
fina är just icke min sak»). Men huru det nu i längden
vill gå med den der vägrensningen, sedan, som herrarne
redan klaga, «icke en gång tio fördomsfria och
rättfärdiga domare i litterära ämnen finnas i vårt svenska
Gomorrha» — som för denna brist på värderare af så
stora litterära förtjenster ock borde dela det fordnas
öde —, derom blir nu en annan fråga. Det synes
tyvärr probabelt, att maschinen slutligen skall stanna af
sig sjelf. Dylika klagomål, varningen till medbröderna
för «allt hat emot en högre kraft», som på visst sätt
innebär en befallning till dem att förneka sin egen
varelse, allt detta bådar intet godt. Den der svanen, som
en viss kacklande gås för någon tid sedan profeterat
skola komma «när fosfor glöder re’n och morgon bräcker»,
torde ännu länge dröja och många andra gäss
emellertid hinna att kackla, plockas och stekas.» (Den ståtliga
profetian förekommer i Polyfem N:o 12, l:sta saml.)
QO
Malmström. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
