Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna första afdelning af Rimmarbandet slutas med
en dialog, der det bland annat påstås, att den nyss
anförda sonnetten är korrekt och otvungen, hvilket, såsom
vi redan funnit, den icke är. Der finnes t. ex. två
falska rim, nemligen två «blandas» som rimma mot
hvarandra, och ett «lyte», som rimmar mot «Afrodite»,
hvilket väl måste vara «orimligt».
Men jag vill ej längre uppehålla mig vid dessa
ett verkligt snilles ungdomliga misslyckanden, i
synnerhet när de hafva blifvit på ett så ädelt sätt i en
framtid försonade. Jag måste i alla fall, när vi komma till
den nya skolans positift poetiska verksamhet, återkomma
till honom, för att genom honom, det yppersta exemplet,
visa, icke allenast hvari nämnda skola hade rätt, utan
äfven hvari den hade orätt, hvari den dref ett olyckligt
tidehvarfs fördomar till ytterlighet, hvari den i flere af
sina hufvudrigtningar fientligt uppträdde mot
mensklighetens utveckling till en högre grad af civilisation och
uppställde öfvervunna, för länge sedan öfverstigna
kulturgrader såsom högsta föremål för samtidens
odlingssträf-vanden, samt derigenom förde dem tillbaka. Vi böra
alltid erinra oss de tidsförhållanden, under hvilka denna
nya skola uppträdde, för att ej alltför strängt bedömma
henne. Det var under den allmänna omstörtningen af allt
traditionellt i vår verldsdel, under bemödandet att
ni-vellera allt under den mäktiga förståndsabstraktionens
representant, som då skref lagar för Europa, då allt,
hvarvid hjertat höll fast, allt, som tron och andakten
aktade heligt, trampades under fotterna, — det var då,
som dessa unga män framstego för att föra de nationella,
de fäderneärfda, de urheliga sympathiernas sak mot en
förnäm bildning, som var just lagom kosmopolitisk för att
tjena den då öfverherrskande politikens ändamål. Att de
gjorde det på ett okynnigt, pojkaktigt eller kanske
rättare barnsligt sätt, må vi, för deras goda afsigts
skull, gerna ursäkta dem: men att de såsom fiender be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
