Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlade män, hvilka, ehuru fasthängande vid en äldre
odlingsform, likväl, såsom erfarenheten bevisat, voro,
minst sagdt, lika goda fosterlands- och frihetsvänner
som de Sjelfva, att de sökte att i smutsen neddraga och
moraliskt förderfva personligheter, som, minst sagdt,
äro lika förtjenta som någon af dem af en hedersplats
i vår litteraturhistoria, måste vi beklaga-såsom en bland
de många olycksaliga frukterna af dessa tiders andliga
förbistring.
Från detta mindre behagliga ämne återvänder jag
till Olof Mollbergsson, alias Nils Nyberg, som hade den
förtjensten bland sina kolleger att, äfven när han icke
var qvick, såsom någon gång hände hohom, åtminstone
alltid hafva ett godt lynne. Man kan säga, att det var
han som gaf nådestöten åt den gamla skolans
öfversätt-ningar från antiken. Han gjorde början till detta goda
arbete genom en recension af Wallins år 1806 utgifna
öfversättningar från latinska skalder, hvaraf må anföras
följande profstycken (Polyfem II, 5):
«Af alla Horatii arbeten har icke något, under öfversättarens hand,
lidit så mycket som Sekular-sången — detta höga mästerstycke af antika
lyriken. Redan första påseendet inger en obehaglig aning. Hvar och en,
som har någon känsla för enrythmik, skall nödvändigt missbilliga företaget
att upplösa detta poem i sju olika rimmade versslag, och skall förundra
sig öfver att en man, som ger sig ut för att känna de gamle och hugfälles
att förtjena namn af poet, icke kan ana, ännu mindre fatta den nära
förening, som bör vara och, i de gamles konststycken, verkligen är
emellan form och ämne, — att en sådan, säger jag, kan falla på den högst
olyckliga idén att förvandla en antik ode till en modem kantat. — Men
betraktom hellre den såkallade öfversättningen. — Huru ordrik och idéfattig
synes den icke vara mot sitt original! Må recensenten bland en mängd
misslyckade strofer blott exempelvis anföra, huru som silvarum potens
gett anledning till
––Du hulda, som léder
Nattliga vandrarn i skogarnes famn;
huru septem colles blifvit lemnade med:
Städernas drottning i stigande ära
Gått sina bragder till jordgränsen bära
Och sina tornade kullar till skyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
