- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 4. Striden mellan gamla och nya skolan. 1. Akademiska föreläsningar /
357

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Historien om Babels tom tyckes ständigt sväfva för ofversättaren, ty allt
mäste räcka till skyn. Fäste han ock någon gång sin tanke på den
for-bistring, som det höga uppsåtet föranledde! — En fråga må förlåtas mig:
huru födes en dag på en vagn? Dock detta må så vara; men att
öfver-sättaren ej förstått den sköiia kontrasten emellan alius och idem är mera
anmärkningsvärdt. Hade han insett den, hade han visst icke sagt: jemt
samma och jemt ny. Underrättelsevis till nästa öfversättning får
recensenten erinra, att lektor Stamberg utgifvit Horatius,med svenska
anmärkningar, till deras tjenst, som ej tillräckligen förstå det latinska språket:
och har recensenten sett exempel på, att en kommentator bättre urskiljer
ett skaldestyckes skönheter, än en såkallad skald, och att Mallefs utfall mot
den förre, med mera skäl lämpas på den senare.

To Milton lending sense, to Horace wit 0

Be makes them write what never poet writ.

I den följande strofen har ofversättaren alldeles icke iakttagit de gamles
sed att, i sina lofsånger till gudarne, gifva dem flera benämningar: ett
bruk som, med förbigående af grekerna, bekräftas af flera Horatii oder
och Catulli Sekular-sång. — Betyder Bicomis — I halfmånans gloria
sluten? Det kan åtminstone recensenten ej tro, ty Horatiug skref aldrig
omeningar, och hade sett Diana afbildad; äfvensom han ej heller tillställde
den vackra promenaden, hvarunder

— Den gamla redligheten
Törs leda en föraktad dygd,

Sjelf ledd af blygsamheten.

På latin jam pax etc.

Af en så konsterfaren rimmare väntade man svårligen följande vers:
Dessa makar sammanbo
med en stafvelse för mycket och origtig tonvigt på hvarje ord.

Till våra svenska flickors beskydd mot förtalet, begär recensenten
öd-mjukligen att få veta, hvarest idealet skall sökas till den, i öfversättningen
af l:8ta Brefvet i l:sta Boken, omtalta

Flickan, trängtande och ung,

Som än vid moderns sida skälfver;
på latin: pupillis quos dur a premit custodia matrum. Horatius vet således
ej det ringaste derom. Skulle, emot förmodan, öfversättarens från gossar
till flickor lämpade teckning vara sann — då, mina skona medborgarinnor,
behöfven J en allvarsam uppfostrare, som antingen lär eder att tygla
edra passioner, eller ock kurerar eder skälfvosot.»

Det synes ganska påtagligt att denna skämtfulla,
nästan begabbande recension, ehuru uttryckligen rigtad
mot Wallins öfversättningar från latinska skalder, dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/4/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free