Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hänsigt till deras ämue, eller deras form, eller deras författares anseende i
publiken, kunna med detta allvar granskas; då åter alla andra arbeten
upptagas i de såkallade litterära notiserna. Ty den obetydliga dumheten, den
vid jorden krypande svagheten, dör nog af sig sjelf, och behöfver ej att af
kritikens fot förkrossas. Det är blott de berömda, blott de som på ett
eller annat sätt äro säkra om att följas i spåren af imitatorum senum
pecus, hvilkas fel böra läggas för en dag, på samma gång som man gör
publiken mera uppmärksam på deras förtjenster. Ingen räkne derföre på
att i Lyceum blifva berömd, för det han på alla andra ställen blifvit det;
ty man har föresatt sig att göra rättvisa (men också icke mer) åt alla,
och med lika stränghet bedömma så väl den redan berömda, som den
hittills obekanta författaren. Ty regeringsformen i den lärda republiken var
aldrig, och bör aldrig blifva aristokratisk; de bäste må icke ensamt der
regera, än mindre endast de högt uppsatte. Men som redaktörerna äro
af intet parti, så skola de göra hvar man full rätt, och ehuru de väl
endast kunna ge sitt högsta bifall åt det rent sanna eller sköna, skola de
likväl icke bortvända sin uppmärksamhet från närmandet till detta högsta
mål, eller försmå njutningen äfven af mindre behag.»
«Hvad stilen angår i dessa recensioner, kan den ej vara annat än
allvarlig, ty det är det allmänna rättas talan man för; icke annat än
själfull och animerad, ty alla medarbetarne äro genomträngda af nit och
kärlek för sin sak, för vetenskap och odling. — Men då man aldrig skall
kunna förebrå Lycei recensenter att de vända sig från saken till ilskna och
låga personaliteter, gör man sig försäkrad, att ingen författare, som
upp-rigtigt älskar vetenskapen eller konsterna, skall stötas af deras, på angifna
skäl byggda, frimodiga yttranden. Huru åter de herrar, som med sina
litterära arbeten endast hysa ensidiga afsigter, behaga förhålla sig, skall på
intet sätt göra recensenterna något bekymmer.»
«Sådant är ungefär det ideal, som redaktörerna af Lyceum sig
föresatt; och om ej alla skulle kunna uppnå det, kan dock utgifvaren med
innerlig tillfredsställelse försäkra, att några åtminstone upphunnit detsamma
— ty de äro de yppersta män i det de kalla sin sak. Hvilka de äro, må
läsarens skarpsinuighet upptäcka.»
Det är icke ovanligt att höra små-författare, i
synnerhet poetiserande nybörjare, tala om jemlikheten inom
vitterhetens så kallade republik. Detta har sina goda
skäl: inom den praktiska verlden finnas inga, som så
högt och argt skrika påjemlikhet som proletärerna. Nu
förhåller det sig dock så, att om någonstädes en
aristokrati är berättigad, så lärer det väl vara just inom den
alärda republiken», såsom Hammarsköld yttrar sig, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
