Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de båda sfererna utgått ur samma ursprungsaköte och
styras, ehuru på olika sätt, af enahanda lag. En
sådan åskådning tillhör all pantheism, och den
Schel-lingska naturfilosofien var pantheistisk. Men om man
också antager att samma anda genomtränger så väl
naturens som menniskans lif, hvilket förklarar frändskapen
dem emellan, så följer deraf ingalunda, att hvarje
en-skildt fenomen i naturen skulle utgöra en symbol af,
än mindre en urbild för mensklig tanke, känsla eller
handling. Motsvarigheten mellan de båda sfererna får
endast fattas i största allmänlighet, endast så till vida
som de båda lyda evigt gällande lagar, i hvilka det
gemensamma är deras förnuftighet. Det är genom denna
som vi städse känna vårt sammanhang med naturen,
än såsom ett beroende af densamma, än såsom en makt
öfver densamma, än såsom en harmoni med densamma;
men att söka upptäcka identiteten af dessa lagar och
detaljer är orimligt, då samma lagar på olika sätt
till-lämpas och verka i de olika sfererna. Den romantiska
skolan med sitt oklara sträfvande till alltet och det hela,
med sin allkärlek, allskådning, sin orientalism, sin
neo-platonism, sin Schellingianism, var nog benägen att
hängifva sig åt sin längtan efter allomfamning af
naturen, en försänkning deri, ett samlif med densamma,
som stundom öer ut att vara detsamma som en
upplösning i intet. Det var i enlighet med denna
naturåskådning, som de lade så mycken vigt vid enstaka
fenomener i naturen, i hvilka de, såsom sagdt var, trodde sig
skåda symboler af, eller urbegrepp för, motsvarande
andliga, i stället för att’de i Sjelfva verket icke äro annat
än tillfälliga, ofta ögonblickligen öfvergående
afspeglin-gar, reflexer af liknande andliga företeelser. En
sol-, stråle kan t. ex. falla i den rigtning på en ädelsten,
en kristall eller en rörlig vattenyta, att dess glans
påminner om tankeblixten ur ett menniskoöga, men
detta betyder ju ingenting annat, än att det finnes en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
