Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista paragraferna af tina encyklopedier förfaktp skenbarheter och
auktori-teter, säsom sina eldstäder och altaren. De befalla tiden att stanna sitt
evigt hvälfvande hjul, emedan d e ej orka med längre: de ropa högt öfver
samhällets, öfver smakens och sedernas förfall, när den bildade menigheten,
som hittills tålt dem i brist af n&got bättre, liknöjd ser deras vanskapliga
pagoder krossas och börjar tillbedja Urania i värdigare tempel. SI anföra
de, under jemrande förkättringsskri, det af oss beskrifna, åldriga och enda
parti, som redan Fichte och Baader gjort kännbart inför allt folk med
namnet obskuranter.»
Vi hafva nu, så väl i Polyfem och Lyceum som,
senast i Phosphoros, sett huru den nya skolan gick till
väga mot den gamla. Men så länge man endast
lyssnar på den ena parten, skall fördelen alltid stanna på
dess sida. Den historiska rättvisan fordrar, att vi äfven
höra på hvad den anfallna sidan hade att säga till sitt
försvar. Att hvardera partiet i främsta rummet sökte
blotta sina motståndares svaga sidor, utan att ens söka
göra rättvisa åt deras förtjenster, ligger i sakens natur,
sedan passionen en gång fått fritt spelrum i striden.
Den nya skolan blottade för den gamla i synnerhet en
lätt sårbar punkt, der den senare ej underlät att
tillfoga den ett dödligt sår.
Vi hafva mer än en gång talat om den
öfvervägande vördnad, som den nya skolan hyste och städse
uttalade för det södra Europas romantiska vitterhet,
inom hvilken den sökte sina högsta idealer. Den var i
detta, liksom i nästan alla afseenden, blott ett echo af
sina tyska lärare och förebilder. Nu hade dessa icke
utan framgång på sitt rikare, och då ännu mera
utbildade, modersmål begynt öfverflytta en del af (Jessa
eyd-europeiska mästerstycken. Det var gifvet att vår
skola skulle söka eftergöra äfven detta. En Atterbom
och en Palmblad skulle blifva för vår litteratur hvad
bröderna Schlegel redan voro för den tyska. Att vårt
språk icke helt och hållet nekar sin tjenst för detta
ändamål, har senare tiders erfarenhet visat, ehuru jag
fortfarande hyser den öfvertygelsen, att det kan användas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
