Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktighet emellan vissa nationers ursprungliga lynnen och
andliga rigtningar, att oförenligheterna till den grad
hunnit’ utprägla sig i deras språk, att en skönhet, som
kan uttryckas på det ena språket, omöjligen kan
åter-gifvas af det andra. De af Europas folkslag, som
representera kulturen, sönderfalla, såsom bekant är, i två
stora grupper, den germaniska och den romaniska,
hvilka i alla tider sträfvat emot hvarandra, under det
de dock hvar för sig eller gemensamt bidragit till
bildningens fortgång. Olikheten emellan dem 4ir så stor,
så grundväsentlig, att en sammansmältning af dem Sjelfva
eller deras litteratur icke är att tänka på. Deras språk
hafva utvecklat sig efter olika lagar, liksom deras seder,
samhälls- och kyrkoförfattningar, efter olika allmänna
andliga grundsatser; deras nationalpoesier hafva
uppstått ur skilda rötter, och hafva sammanträffat endaat
under kortare perioder, då tillfälliga kastningar i den
allmänna odlingens gång så godt som tvingat dem
tillsammans, för att åter inom kort med ökad inbördes
antipathi skiljas åt. Nu kan det visserligen vara för
den högre bildningen önskvärdt, att den ena arten af
andlig utveckling icke förblifver obekant för den andra,
eller ens fullt oberoende af den andra; men att så vilja
förena dem båda, att den enas snillealster, i så
oför-ändradt skick som möjligt, skall öfvergå till att blifva
den andras egendom och såsom likaberättigadt moment
ingå i densamma, torde hvarken vara önskvärdt eller
möjligt. Det är ej önskvärdt för den germaniska
bildningen, derföre att denna derigenom skulle förlora
mycket af den karakter af frihet, som den under striden
med sin romaniska motsats hos sig utbildat; det är ej
heller möjligt — 6å vida man ej vill låta sig nöja med
approximationer — emedan ingendera kan uppgifva sin
egendomlighet för att uppgå i en annan, utan sådana
yttre tvångsmedel, hvilka ändock på sistone blifva
otill-Malmström. JV. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
