Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke en gång edra likar i vett och kunskaper någon anledning att söka er
bekantskap. Jag undviker er också, min herre, ehuru jag icke har äran
af detta cousinage; ty inga äfventyrare äro ursinnigare än dessa
halfdrunk-nade beaux-esprits, hvilkas författare-ära strandat redan vid Sjelfva
skeppsbron. Jag vet föröfrigt icke hvad mer jag borde säga er, om icke
hjert-liga lyckönskningar till er vidare bergning genom en tidskrift utan plan
och läsare utan urskillning: tilläggandes, af luttert medlidande, till eder
vidare begrundning, gummans välbekanta råd till katten, som ville läppja nr
hennes sjudande gryta.»
«Välan, min herre, ni ser att jag bevärdigat er med ett svar. Ni bör
smickras af den triumfen, att ni kunnat tvinga mig dertill!
Författaren till v Mitt första Rendez-vous».»
Jag behöfver ej ingå i någon vederläggning af de
otaliga sofismer, vidrigheter och absurditeter denna
polemik innehåller. Hår är Sjelfva höjdpunkten af den
nya skolans romantiska blindhet och öfvermod. Jag
har åtminstone icke kunnat upptäcka i dess litteratur
något simile aut secundum, något deremot svarande. Det
må derföre qvarstå i litteraturens häfder såsom ett
monu-mentum cere perennius af denna skolas, i ett obevakadt
ögonblick fullt uttalade innersta tanke, då den först
uppträdde i vårt fädernesland, och såsom en varning
för de följder, hvartill en uteslutande esthetisk, d. v. s.
romantisk verldsåsigt kan i sin ytterlighet leda. — Jag
lider icke af den «penhet eller prudeiu», hvarom
författaren talar, som kunde förmå mig att obetingadt förvisa
alla vällustiga målningar ur poesien. Men jag yrkar, att
de ej få finnas der för sin egen skull, utan i
sammanhang med andra af ädlare art, hvarigenom deras
verkliga intighet ådagalägges. Lika litet i konsten som i
andens öfriga regioner har naturen rätt att gälla såsom
blott natur eller söka öfvertaget öfver anden.
Forn-ålderns naivitet må ej gälla såsom försvar för en senare,
en kristen tids obsceniteter. Minst duga exemplen från
Roms förderfvade tid till föresyn för oss. Hellre Homerus!
Han talar ofta öm att man och hustru eller hjelte och
älskarinna gingo till sängs att hvila <piÅOTtjii xai évrijf. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
