Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i originalets enfaldiga språk: här blifven J blott kärlekens riddare,
så lyder detta i öfversättningens högre stil: här svärjes Amors fana
blott i krigen. Att arbetet öfverträffar materien, heter på det
fosforiska språket, att konsten vetat dåra ämnets hårdhet, och om
Tasso yttrar, att hjeltarnas själar förblefvo döfva och tillslutna
för dessa trolösa, ljugande retelser, så vet öfversättaren att med
xlångt andra uttryck pryda denna tanke, och det heter hos honom, att det
stolta paret dämmer två bröst af jern, mot det falska smickrets
lena elfver. — Hvilken silfverton! och om skapelsens sonat består af
idel sådana, hvilket gudastycke! Verkligen, allt sedan den forna gyllne
åldern i vår poesi, då man skref: jag sätter den i rund hamrade
gapande ormen på Ripans broände af Odens skölds galge (menandes
dermed att man satte ringen på fingret), ville jag väl se hvem man skalle
finna att i den äkta poetiska charadstilen förlikna med öfversättaren.
Ty den bekanta vittra damen, som i stället för att säga, sätt fram
stolar, befallde sin lakej att förse sällskapet med samtalets
beqvämligheter^ röjde dock deri någon slags mening och synes derföre ej, genom
detta enda svaga prof, hafva gjort sig värd att komma i någon jemfö reise.»
«Men låtom oss helst höra herr Atterbom sjelf i hela behaget af hans
meter och rim. Man tror ej möjligheten af sådana verser det förutan. Se
här t. ex.:
Rund var den rika byggnan; i dess gömda
Omkrets, lik cirkelns medelpunkt sig tedde
En park, som, framför jordens mest berömda,
Por skådarns syn en ymnig skönhet bredde.
Utan ifrån ospejliga, förgömda
Balkonger andars konst rundt om beredde.
«Ifall läsaren ej förut vet af Phosphoros, att den nya verskonsten är
till sitt väsende en musikalisk kristendom — så lofvar jag att han ej
skall gissa dertill af detta och dylika prof. Af poetisk musik torde han
väl, tvärtom, knappt tycka sig hafva hört någon okristligare. Efter det
höga, litet af det ömma, t. ex.:
Så han; och fågelkören återtonar
Som bifallsrop sin sång med enig vilja.
Hvart djur sig, — drucket. — med sin lott försonar,
Och dufvorna med dubbla kyssar g ilja.
Sjelf lagren kysk, den ek, som trotsigt thronar,
Den helga, höga, löfviga familja,
Tycks samt med jord och haf i suckar skallra,
Och himlakänslor genom luften dallra.
«Ibland så många prisfrågor, som tid efter annan utsättas, vore det en
som, till vitterhetens stora förkofran, förtjente att framställas, nemligen:
haravida en författares tanke, ridikult uttryckt af hans öfver*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
