Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Det andliga slägtbandet mellan Elgström och
Stag-nelius medför en oundviklighet att jemföra dem. Från
de gnostiska dimmorna och spökbilderna är Elgströms
verldsåskådning klar. Deremot har Stagnelius det
företräde att vara både i formen rikare och i allt hvad till
form hör mera tekniskt fullfärdig. Men öfverhufvud var
honom ej beskärdt att, med lika ledighet, säkerhet,
klarhet som Stagnelius, gjuta sina diktskapelser i på
samma gång strängt språkrigtiga och konstnärligt
språksköna ordgestalter. Förmågan till detta slags
musikaliska plastik hann Elgström ej utbilda; och troligt är
att hennes anlag icke var honom gifvet i lika mått.
Huru han i uppfinning förhåller sig till Stagnelius
för-blifver oafgjordt, ty Elgströms frånfälle inträffade just
då, när han nyss hade börjat idka sitt skaldskap rentaf
på allvar. Men att han i språkets och versens
behandling ej ägde Stagnelii virtuositet, ligger öppet i dagen.
I de stycken, som af honom sjelf redigerades till
tryckning, blefvo visserligen under samråd med hans vänner
många ursprungliga felaktigheter undanröjda, men ännu
qvarstå der åtskilliga dels grammatikaliska, dds
proso-diska inkorrektheter. Man skönjer der ännu, att hans
diktion, äfven i sin byggnad af perioder och verser, var
bekajad med någonting löst, invecklad t, knutigt, ofta
uttänjdt, ej sällan genom sin långsträckta
inbunden-het halfchaotiskt. — — Dessa bristfälligheter hade till
en del sin grund i ett sätt att kompilera, hvars
kanske alltför stora brådska underlättade fallenheten
att sväfva ut i enjamberingar och mellansatser; men
också till en del i den omständigheten, att hans
umgänge med andra språk var, Oaktadt all hans
fosterlandskänsla, ett förtroligare och grundligare än med
hans modersmål.»
Elgström dog i Stockholm den 28 Oktober 1810,
ej fullt trettio år gammal.
Malmström. IV. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
