Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första årgången af Phosphoros innehåller af honom
en mängd skaldestycken, af hvilka följande synas mig
bäst egnade att som prof anföras (sidd. 22, 345):
Den unga kärleken.
Till Laura.
När nr stoftet en verld Täcktes af lifvets Gud,
Med sitt höljande ljus stänkte han qvinnans kind;
Och dess blygsamma rodnad
Blef Den eviges &tersken.
När mig skönheten syns, tror jag ett skimmer se
Af dess eviga bild, skaparens fosterbarn:
Ljuft lik engeln jag bäfv&r,
När han gudomens anlet ser.
Mild förtrollande röjs kärlekens första flägt;
Och nr ynglingens bröst, likt ur en sluten knopp,
Framgår sanningens blomma:
Dygden, lifvad af himlars kraft.
Ack, af ömhet en vink, skickad i löjets smil,
Är en ilande blixt, som mig försmälta kan;
• Och när darrande handen
Rör mig, spritter den tryckta nerv.
Och en stråle sig stjäl fram i min dunkla blick,
Febern glödgar mig opp; gjuten i blodets krets
Sprids från hjertat en yrsel,
Och af längtningen qväfs min röst.
När den dyrkade mig pressar emot sin famn,
Lutar hufvudet ner, då jag vill svindla bort.
Och förvirrad och konstlös
Sakta stammar: Jag älskar dig;
Saligt drucken jag då sjunker i Jågor, glömsk
Af den jord, som i moln dansar förbi min syn;
Och hvart brännande pulsslag
Möts af hennes och smälts i det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
