Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA SKOLANS 8YFTEk1l OCH MEDEL. 433
•
uppträdt, for stt pä en gång förkrossa oss oeh stilla oräsendetP Det svar
▼i på sådana frågor hittills fått, är ungefär så lydaqde: den nva sekten är
för obetydlig att befatta sig med, det är förvridna unga hufvuden, som
icke hafva något inflytande; de hafva icke gjort sig något namn, ingen
känner deras utgifna arbeten, och följaktligen hafva de ingen röst i den vittra
verlden; alltderföre kan man i all tysthet låta oväsendet passera, — det
dör nog af sig sjelf. Och härmed tror man sig nu ha räddat sin ära; men
man bedrager sig. Ingen granskare, som stödjer sitt beröm eller sitt
klander på förnuftsgrunder, är obetydlig, föraktlig eller utan inflytande; och
till att granska är hvar och en berättigad, som har de dertill erforderliga
kunskaper, han må föröfrigt sjelf vara författare eller ej, vara student eller
kansliråd, göra dåliga vers, eller göra dem goda. Sjelfva Boileau, som
våra motparter förmodligen skola knäfalla för, säger tydligen: tel juge
adrnérablement qui compose pitoyablement. Och föröfrigt har Lessing,
lagstiftaren för all polemik, all granskning, tydligen statuerat den regeln, att
i litteraturen och konsterna aldrig någon kan vara mera än det, hvartill hans
aTbete gör honom. Nu är hvarje tryckt arbete skrifvet, icke för det året
då det utkommer, utan för det tillkommande så väl som närvarande, så
vida arbetet eller författarens namn kan bibehålla sig. Så länge nu denna
litterära existens varar, så länge är också granskningsrätten i sin fulla kraft,
och den som vill jäfva den, eller på ett eller annat sätt undandraga sig
den, och bruka hemliga eller civila medel för att tysta granskaren, den
hör i anseende till sin karakter och sitt uppförande onekligen under den
rubrik, som Lessing för slika herrar uppritat oeh kallat — Klotzianismus.
Så länge, alltså, som vårt klander af såkallade stora författare deduceras i
rät nedstigande linie från förnuftsgrunder, och dessa författare eller deras
attachés icke förmå vederlägga oss, så länge blifva vi också beståndande på
vår punkt, och tänka icke att taga ett enda jota tillbaka af hvad vi sagt.»
«Om det nu är afgjordt, att kritikens lagar tillåta oss att underkasta
hvarje författare oeh hans arbete vår granskning, om man således har orätt
att förebrå oss Sjelfva utöfvandet af en vår ovilkorliga rättighet, såsom
brott, såsom sidovördnad emot hvad man behagar kalla erkänd eller
grånad (?) förtjenst; så återstår för vårt rättfärdigande endast att uppdaga,
det vi med detta företag hafva andra än ensidiga afsigter, att vi dermed
åsyfta något godt ändamål, att vi icke förkasta någonting endast derfdr att
det hittills blifvit berömdt, och att, med ett ord, alla våra satser och alla
våra omdömen rapportera sig på en idé. Det tyckes också verkligen som
skulle allmänheten redan funnit att någon sådan idé måtte ligga till grund,
ty man har mycket funderat derpå, och i allmänna papper sökt, än på ett,
än på ett annat sätt upptäcka och framställa den. Emellertid, då man vid
detta goromål icke gått fördomsfritt tillväga, icke skiljt sig vid alla förut
antagna satser, för att väga våra med den vigt som ensam kunde gifva ett
säkert utslag; så har man dervid alltid misstagit sig och kommit till
orig-JHalmström. IV. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
