Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappt om den törs begagna den. Så var förhållandet
med den efter revolutionen antagna tryckfrihetsordningen.
Svenska folket har för denna ovärderliga gåfva att tacka
ansträngningarne af några få mån, som i bildning,
förstånd och äkta frisinnighet stodo till den grad öfver
sin samtid, att endast en senare tid kan mäta höjden
af deras öfverlägsenhet öfver den stora massan af den
tidens 8å kallade bildade. Det är för en vitterhetens
häfdatecknare en särskild fröjd att bland dessa män
kunna nämna den gamla Leopold, hvilken endast genom
detta drag af politisk vishet och ädel patriotism
tillräckligt kan försona alla de esthetiska synder, som den nya
skolan med och utan rått lagt honom till last.
Knappt hade ock den nya lagen blifvit
promulge-rad, förrän man fick höra protester deremot från flera
håll, der man trodde att denna nya frihet endast skulle
vara en välljudande tidsenlig fras, som aldrig skulle
komma att tillämpas. Oredliga och försumliga
embets-män, hvilkas förseelser af pressen lades i dagen,
stockkonservativa politiker, helst af den sort, som förenar sjelf—
skrifvenhet med okunnighet, hvilkas grundsatser och
anspråk underkastades en undersökning af mera
generande beskaffenhet än den, som fordom kunde i all
fredlighet hållas mellan fyra ögon, eller i värsta fall mellan
fyra väggar, privilegierade ståndsledamöter, hvilkas
företrädesrättigheter man var nog oblyg att granska och
möjligen äfven theoretiskt underkänna: alla dessa
förenade sina röster till en behaglig korus, för att nedskrika
tryckfriheten, och sina lyckligtvis ej starka hufvuden att
arbeta på dess upphäfvande. Jag blygs att tillägga, att
det äfven fanns litteratörer, som förenade sig med detta
oharmoniska sällskap. Dessa sökte stöd för sin åsigt i
det sätt, hvarpå den nya skolan ansågs missbruka
tryckfriheten i sin strid mot den gamla vitterheten. Icke en
gång i* en tvist af så rent andlig natur, hvilken aldrig,
huru den än måtte utfalla, kunde blifva vådlig för sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
