Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf se efter, eller annars — visst är det hårdt! —låna
. öronen åt vår försäkran, att ett så beskaffadt snille och
sm ak aldrig funnits annorstädes än i Frankrike,
åtminstone icke såsom inhemsk princip.» Dock medgifver
författaren, att detta «snille och smak» äfven haft sin
period i England och Europas sydliga länder. «Men»,
invänder han, «saken förhåller sig så. I hvar och en
litteratur finnas vissa mellanperioder, då nationens
genialiska förmåga tyckes hvila sig. I sådana mellanperioder
gifva några medelmåttiga hufvuden tonen, emedan inga
andra äro att tillgå. En sådan period förbigick i
Tyskland från Lohenstein till Klopstock, Lessing och Goethe.
En sådan period urskiljes i svenska vitterhetens annaler
från Dahlstjerna (Sverges Lohenstein) till Lidner,
Thorild, Bellman och Kellgren (mot slutet af sin lefnad).
Och under det sånger, sådana som «Yttersta Domen»
och den «Nya Skapelsen» betecknade den nyvaknade
aningen om en dittills obekant skönhet, uppblomstrade
Franzéns ungdom, och «Selma» förevigades af hans luta,
och «Menniskans Anlete» förvarade hennes englarena
bild»*).
Sedan jag sålunda i sammandrag, men med
författarens egna ord, redogjort för hans åsigter om den
8. k. goda smak, på hvilken Svenska Akademien på den
tiden lade så mycken vigt, anser jag mig för egen del
böra tillägga några ord för att förekomma, att ej
förhastade slutsatser må dragas ur den förkastelsedom
öfver smaken, som här uttalas. Jag erkänner att
författaren med full rätt fördömt smaken, såsom norm för
poetisk produktion, så vida den är en ensidigt fransysk,
sådan den var i vår vitterhet före reformen. Också
synes denna författare uttryckligen hafva menat denna
fransyska smak, då han i det föregående gör skilnad
emellan skön smak, som alltid är sann, och en
korrumperad pedantisk smak, den man kallade god, och
*) Polyfem, N:o 39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
