- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 4. Striden mellan gamla och nya skolan. 1. Akademiska föreläsningar /
468

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slutligen en alldeles falsk, oäkta smak, hvarmed han
menar den fransyska, den som han bekämpar. Men hos
andra öfvergick förkastelsen af denna falska smak till
en förkastelse af all smak, såsom inom konsten alldeles
oberättigad. Då ett sådant underkännande af smakens
auktoritet inom konstens område strider både emot det
allmänna föreställningssättet och språkbruket, måste man
göra sig den frågan: huru skall man bestämma
begreppet smak för att kunna godkänna dess giltighet inom
konsten och uttryckligen vitterheten? Inom de bildande
konsterna synes den nog vara identisk med
skönhets-sinnet sjelft, då allt skönt i den bildande konsten,
emedan det der omedelbart ställes under betraktarens ögon,
tillika måste vara smakfullt (der också Vischers, alltför
strängt begränsade, bestämning af smaken är på sin
plats, såsom sinnet för det accessoriska i ett konstverk,
såsom klädedrägt, attributer o. s. v., med ett ord, det
mera dekorativa); inom poesien åter, der äfven alla
arter af det komiska, det sublima, till och med det fula
hafva sin plats, då de bildande konsterna röra sig
uteslutande eller nästan uteslutande på det rent skönas
område, är smaken något mera: något icke en gång för alla
tidehvarf fulländadt, utan för olika tidehvarf föränderligt,
och torde lämpligast hos skalden kunna bestämmas
såsom hans instinktmessiga finkänsla att aldrig låta
undfalla sig något, som motsäger, stöter eller sårar hans
samtids högsta bildning. Med denna högsta bildning
måste då förstås icke den tillfälliga konstlade tonen
hos någon viss klass, utan det allmänna tänkesättet,
den sedliga och religiösa känslan hos alla de
verkligt bildade i landet. Härvid får dock ej förgätas,
att smaken inom poesien derjemte är densamma som
inom den bildande konsten: skönhetssinne,
konstomdöme, — det konstnärliga förstånd, som oftast åtföljer
snillet och alltid ingår i talenten, då talenten egentligen
ej är något annat än denna smak, att på ett skickligt sätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/4/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free