Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordna konstverkets detaljer, så att de på detta sått och
intet annat bäst passa bredvid och för hvarandra, och
att välja det enstaka framställningsmedlet, liknelsen,
bilden, Sjelfva ordet, så att det, bättre än något annat,
uttrycker hvad det bör uttrycka, — d. v. s. det bästa
möjliga ordet för bilden, den bästa möjliga bilden för
den gifna idén. Endast genom en så beskaffad smak
kan en konstprodukt, af hvilken beskaffenhet som helst,
erhålla teknisk fulländning. Om smaken så uppfattas,
så finner man, att anspråket derpå hos poeten är
be-rättigadt nog, men att, då den är beroende af en
fortskridande odling, och följaktligen till en viss gräns
föränderlig, inga bestämda, för alltid gällande reglor för
densamma kunna uppställas. Just genom en sådan
regelbindning blef den franska smaken, som för sitt tidehvarf
kunde (måhända) äga giltighet, ensidig och slutligen
alldeles falsk, då den uppställde sig såsom en bom emot
poesiens fria utveckling och sammanhang med nationens
alla öfriga andliga rigtningar.
Efter denna digression låter jag författaren med
egna ord fortfara. Efter den nyssnämnda sidoblicken
på Lidner, Thorild och Kellgren, säger han (Polyfem
Y: N:o 40):
«Hvarföre missförstådde dessa män sig Sjelfva och hvarandra?
Hvar-före (med nndantag af den i sitt slag fulländade Bellman) utvecklades ej
den himmelska aning, som eldade dem alla till ledande ljus och
genomträngde konsten och naturen? — Det sorgliga svaret ligger redan i det
föregående. Den goda smakens pedantiska fantom satt ännu på
skön-hetssinnets usurperade thron, och om det senare någongång lät förnimma
sig, var ingen kritik tillhands att göra dess anspråk gällande. Goda
skaldestycken begapades — och beundrades, om blott deras författare voro liksom
befullmäktigade att handla sjelfmyndigt; hade «Den uya skapelsen» skapats
af en annan hjerna än Kellgrens, säkert hade någon krass Stockholms- eller
Extra-Post stämplat den till utbrott af den mest yrande fantasi: nu var det
till all lycka Stockholms-Postens egen, tillförne så förståndiga redaktör, som
talte om «sferernas harmoni» m. m., och hopen tog för afgjordt, att
Kellgren ej kunde göra annat än superba verser, ehuru underliga de ock
månde synas. — Det sköna könet, mennisko-organismens poesi, dömmer i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
