Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(hvilket redan ägde en litteratör innan någon af dess grannar), icke i se-,
nare tid erhållit en annan bestämmelse. Utmärkt var äfven v&ra konungar*
omsorg för våra fornminnen och den uppmuntran de gåfvo åt dess vårdare;
och denna omständighet, i förening med den ära, som nationens npphöjdaste
män satte i att deri likna dem, bidrog ännu mera än alla
penningeunder-stöd till den öfverlägsenhet i detta slags litteratur, som vi så länge ägde.
Lik dallringen af en anslagen sträng, bibehöll sig verkan häraf ganska länge
och ända in i senare hälften af sistförflutna århundrade; men man kan
egentligen derifrån räkna tidpunkten af ett minskadt intresse för
fornforsk-ningen och fäderneslandets historia i allmänhet, hvars sista lysande period
i Sverge säkert inträffade och upphörde med Ihre och Lagerbring. Öfver
orsakerna till detta minskade intresse hos allmänheten nekar rummet att
inlåta sig i någon undersökning. Man kan dock taga för afgjordt, att några
af våra Langfedgares välmenta orimligheter och brist på kritik gåfvo första
stöten åt de antiqvariska studierna, som derigenom blottställdes för åtlöjet,
det farligaste vapen mot allt, som behöfver vördas för att upprätthållas.
En sådan öfverdrift är icke i vår tid att befara, och skulle i alla fall icke
skada saken, hvars nytta är så afgjord och af Idunas utgifvare så sannt
framställd i hans anmälan.»
Om de poemer, som innehållas i första häftet,
yttrar tidningen:
«Recensenten finner med verkligt nöje i den talent som de förråda en
borgen for Idunas fortfarande värde i poetiskt hänseende, och då han icke
heller har anledning att tvifla på dess blifvande förtjenst i andra ämnen,
fagnar han sig så mycket mera åt dess uppträdande på vår lärdomshorisont,
som han derigenom äfven hoppas att se det ändamål vinnas, som utgifvaren
föresatt sig.»
Recensenten anför derefter en del af Geijers
skaldestycke «Manhem», som öppnar första häftet af Iduna,
och bifogar ett omdöme deröfver, som är smickrande
för författaren och tillika innehåller en sido-kompliment
åt fosforisterna:
•Man finner i dessa verser ingenting af det som karakteriserar den
splitter-nyaste poesien; inga granna ord, som undra på hvarandra, intet chaos af
bilder, intet mörker, ingen svulst, ingen krystning; man finner tvärtom den goda
gamlas förtjenster, tankarnas redbarhet, sanning och skönhet i förening med
tydlighet och behag i deras framställning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
