Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
både höra och försvara sig, oaktadt allt hvad man
der-emot haft att invända, uttryckligen från naturforskarnes
sida, hvilka fattat ett så afgjordt hat mot all
naturfilosofi, att äfven deras yngsta lärjungar, om de ej veta
stort annat i sin vetenskap, åtminstone en gång för alla
fått det axiomet hos sig inskärpt, att naturfilosofien
duger till intet. Man besinnar dervid icke, att om
öfver-hufvud naturens lagar kunna blifva föremål för
undersökning af mensklig tanke, så måste en analogi äga
rum mellan dessa lagar och tankens lagar, hvilken
måste hafva till slutföljd identiteten af det förnuft, som
stiftat eller ligger till grund för båda. Det är ej
tänkbart, att naturlagarne på annat sätt kunna vara för ett
andligt väsen, såsom menniskan är, tillgängliga och
begripliga. Men om man således å ena sidan måste
med-gifva, att en och samma ande genomgår den naturliga
och den intellektuella verlden, såsom bådas
gemensamma urgrund, så måste man ock å andra sidan medgifva,
att tillämpningen af denna grundsats i den empiriska
tillvarons alla detaljer måste leda, och äfven ledt, till de
största orimligheter och misstag. Grundsatsen kan af
filosofien ej yrkas annat än i sin allmänlighet, men
måste såsom sådan antagas och erkännas, så vida en
vetenskap skall vara möjlig; men att på förhand bestämma
tillämpningen af densamma inom den yttre verkligheten,
att på förhand afgöra huru den och den logiska
kathe-gorien skall uppenbara sig i naturen, är en förmätenhet,
som filosofien så mycket mindre borde hafva tillåtit sig,
som det tillhör just den analytiska forskningen eller
naturvetenskapen att af gifna fenomener sluta sig till
deras gemensamma lagar, hvilka sedan ingå i filosofiens
allmänna syften. Det tillhör naturvetenskapen att rigta
filosofiens förråder, och ej tvärtom. Den senare kan
visserligen alltid vara säker på sanningen af sin kunskap,
så långt den räcker, men aldrig på dess fullständighet.
Söker hon stifta speciella lagar a priori för naturen, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
