Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råkar hon alltid i kollision med de tusentals
tillfälligheter, hvaraf all lefvande tillvarelse är beroende, och
som i sjelfva verket icke äro annat än följder af
konflikten mellan en mängd af kända och okända lagar
eller vilkor för den yttre existensen, och som
oupphörligen förvilla och vederlägga hennes spekulativa
theo-rier. Om filosofien är vetenskapernas vetenskap, en
vetenskap om och öfver alla de särskilda vetenskaperna,
så bör hon akta sig att löpa dessa i förväg, ty hon är
ju, enligt sin natur, sjelf icke en forskning i den
tillvarande verklighetens detaljer, utan en forskning i sjelfva
denna forskning, i afsigt att vinna allt närmare och
klarare kunskap om den ande, som i olika rigtningar
är verksam i allt detta vetande, i aHt detta som både
vet och vetes, om denna ande, som är på en gång
subjektiv tanke och objektiv tillvaro. Insigten af denna
identitet var den Schellingska filosofiens stora förvärf;
men hon missbrukade detsamma, då hon förutsatte att
deraf måste följa, att anden i sitt Andra, och i hvarje
moment deraf, skulle i sin helhet och renhet återfinnas,
utan. att besinna, att detta Andra befinner sig i en
oupphörligt fortgående utveckling, som vetenskapen har att
följa med sin uppmärksamhet. Att skåda dem båda på
en gång i ett, dertill fordras Guds eget öga. —
Identiteten är för oss gifven såsom ett tankefaktum: såsom
ett erfarenhetsfaktum lära vi deraf aldrig komma i
besittning, så länge vi dväljas inom dödlighetens gränser.
Att så är, derom kunna vi väl känna oss öfvertygade;
men huru det är så, lärer väl i all framtid blifva ett
föremål för vetenskapens bemödanden att allt närmare
och närmare utrpna. Hvar är gränsen, kan man fråga.
Svaret ligger i det dagligen ökade antalet af
vetenskaper: ju mera vetandet växer, desto oändligare blifva
föremålen derför.
Man kan icke utan ett visst medlidsamt löje skåda
det ungdomliga öfvermod, som röjer sig i de stora för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
