Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en aå löjlig vidskepelse, bära fåfängt svenskheten på sin tnnga; for att
förstå detta heliga begrepp, måste man knnna förstå många, andra, som för
dessa herrar ännn ej blifvit tillgängliga. Men dertill hjelper dem ej, att
under oupphörligt stoj och bång efterjaga ett visst renommistväsende, som
de tro vara nordisk kraft; nyttigare blefve för dem, och angenämare för
andra, om de i tysthet satte sig ned att inhemta en och annan lämplig
underrättelse, t. ex. att Richard Lejonhjerta, som väl äfven i längd och
armstyrka var alla dessa nymodiga kraftmänners öfverman, har komponerat
en melodi af den mest veka och trånande beskaffenhet — och är ej
mängden af våra fornqväden sådan, både i orden och sångstämmornaP Ty der
den äkta kraften finnes, der finns alltid tillika såsom motvigt en fromhet,
en ljufhet och ofta en stilla sorg, hvarom blott befryndade själar mäkta
göra sig föreställning. Likaså pratar man ..i vädret om lånade
skaldskaps-arter och versbyggnader. Sjelfva canzonens rythmik bildades af götisk
inflytelse på det romaniska språkelementet; och hvad är föröfrigt karakteren
af nordboens individualitet, om ej just denna drift och förmåga till
verlds-omfattning, till allsidiga eröfringar, en egenskap, som i Nordens häfder
tecknat sig med blodiga drag, och i Nordens litteratur yttrar sig ännu mera
omisskännlig? Djupare är linien dragen, som bestämmer Nordens och
Söderns poetiska motsats, och består egentligen deruti, att hvad i Söderna
naturåskådning är vällust, sinnlighet och lek, är i Nordens —
djupsinnighet, andlighet och allvar. Kristendomens esthetiska princip, det romantiska
(ett konstord, som kan öfversättas med det kristligt sköna), blef efter
Petrarca och Tasso snart åter en främling för Italien, och med Calderon
gick dess sol ner från Spaniens stjernfaste, som dock ännu tindrar öfver ett
romantiskt folk. Men äfven Spaniens skalder, som i uppfattningen af denna
princip mest likna Tysklands och Nordens, se det oändligas förhållande till
lifvet mera såsom ett praktfullt färgskimmer, gjutet öfver alla föremål, än
såsom själens eget klara urljns, återglimmande jemväl nr skumma speglar.
Sjelfva kärleken och ömheten synas i de hesperiska språken nästan älska
och klaga på skämt, när man jemför med dessa näktergalsskall den
atlantiska dufvans längtan och vemod, der en oförgänglig trohet och ett
namnlöst begär måste ersätta tonfallen från en evig fysisk vår, som blott i
gullåldren bekransade polerna. Men varaktigare än jordens gullålder är
diktens, och alla tidens tecken utvisa, att den redan flyttat från de
romaniska stammarna till Germanien och göternas bygder. Vår ursprungliga
öfvervigt i tankekraft och känslodjup, våra i oändlighet bildsamma språk
gifva oss borgen för dess bestånd. Äfven derföre förtjena våra urkunder
och folkqväden en allvarlig uppmärksamhet, att språket ej mindre än
lynnet tilltalar oss der i ungdomens hela liflighet och styrka. Med helsa i
blick och växt, bär det ännu inga band af en pedantisk
papgojs-gramma-tik, som i senare tider velat omstöpa det till ett symmetriskt marionettspel
af träaktiga fraser; det utvecklar i ostörd frihet den sanna beskaffenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
