Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsendet, inför hvilket alla klassfördelningar försvunnit, är gemensamt så
väl för den höge som låge, för den okunnige, som den i verldslig visdom
lärde, ty icke vill den i borgerliga verlden högt uppsatte i Den högstes hus
brösta sig öfver sin lina ton och tala hofspråk med vår Herre, och äfven
filosofen knäböjer bredvid bonden vid altaret, erkännande att all kunskap
ntgår från himmelen, och att alla tankens irrgångar omsider återvända till
en centralpunkt, det eviga ljuset.»
«Men icke må härmed förstås, som skulle en psalm blott vara ett
aggregat af plattheter, emedan mängden, äfven i den djupaste andakt, så
skulle uttrycka sig, icke i en kaotisk massa af plebeiska uttryck i ett
vårdslösadt och oädelt språk, ty hvilken är den talare, som icke inför
verldsliga herrar beflitar sig om ett tacknämligt språk, och hvilken vill för
Den evige tolka ett helt folkslags böner i en låg och osammanhängande
diktion. Föröfrigt mellan de tvenne ytterligheterna, a^ antingen misshaga
den upplystare delen af församlingen och icke blifva förstådd af den öfriga,
skulle jag hellre välja det senare: ty icke är det en så förskräcklig sak,
om en och annan bonde eller handtverkare skulle sjunga en vers i sin
psalmbok som han icke .förstår, eller höra några ord ur en predikan, som han
ej straxt fattar. Skadligare är det, om den förståndige störes i sin andakt,
och stöter på ställen, som han sjelf ovilkorligt känner sig skulle kunna
göra bättre. Det är af dessa skäl som kyrksånger, för att låna herr
Hed-borns ord, «böra vara kristliga, enfaldiga och sublima. En sann kristen
nedfaller inför Gud med sann känsla af sin ringhet och fattigdom. Han
högmodas icke inför Honom med npplystä begrepp och mångsidiga
kunskaper; ty Gud är sjelfva ljuset och allvetenheten, inför hvilken allt
ändligt är af intet värde. Lofsjunger han inför Honom, så lifvas han af
tacksamhet för Hans otaliga välgerningar. och fylles af enfaldig beundran för
Hans stora egenskaper. Beder han, så är derunder all egenkärlek bannlyst.
Han prunkar icke med konstlade ord och ljuger icke andakt. Af hjertat
går hana språk; Gud ser till hjertat, det vet han, och tröstar sig i sm
ringhet dermed, att en bön förmår mycket, der hon allvar är».»
En annan punkt, mot hvilken den nya tidningen
rigtade sin polemik; var, såsom vi sagt, den andliga
vältaligheten, sådan den genom Lehnbe^ föredöme
blifvit. Bedan Polyfem hade, såsom vi förut sett, skarpt
fattat i ögonsigte denna svaga sida af den då rådande
bildningen. Litteratur-Tidningen sammanfattar sina åsigter i
detta ämne med anledning af flera då utgifna
predikosamlingar, bland hvilka äfven Lehnbergs och Hagbergs. Den
förre var då redan död, hvarföre Litteratur-Tidningen
an-såg sig så mycket mera oförhindrad att underkasta hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
