Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans verksamhet, såsom profan och andlig vältalare, en
utförlig granskning. Denna granskning (Arg. 1814, N:o 48)
är gjord med en moderation och en billighet, som man
icke skulle hafva väntat efter skolans föregåenden, och de
resultater, hvartill granskaren kommer, äro så rigtiga, att
de, ehuru uttalade midt under hettan af en pågående
partistrid, äfven af en opartisk efterverld måste godkännas.
«Lehnberga namn är onekligen ett af de 8törata i vår litteratur.
Redan under sin lifstid var hau nationens älskling, och döden, som rycker
stora mäns rykte undan afunden och småsinnets tadel, har redan kring hana
namn spridt en gloria, som gränsar till helighet. Försöket att fritt, utan
blind beundran, bedömma en sådan man är således dristigt och lärer af
många tydas som en förmätenhet. Hvarföre, ropar man, hvarföre uppkalla
de afsomnade, hvarföre förklena ett redan stadgadt rykte ? Men då
sanningen är heligare än allt, då det irrsken, som hvilar kring ett prisadt namn,
ändock snart eller sent försvinner, och ännu mer, då detta namn fortfar att
missleda, då hafva vi trott, att en anständig, på skäl byggd granskning ej skall
tolkas såsom en skymf, hvarmed lättsinnet så ofta ofredar de bortgångnas ära.»
«Låtom oss först undersöka de grunder, hvarpå Lehnbergs anseende, i
synnerhet såsom predikant, hvilar. — Det är bekant, att äreminnet öfver
Birger Jarl banade dess författare vägen till borgerlig lycka och litterär ära.
Således ett verldsligt tal. Redan i två år förut hade Lehnberg, såsom
komministers-adjunkt, låtit höra sig i Storkyrkan, men ännu då den
beundrade och prisbelönta vältalarn gaf 8ig tillkänna hos Svenska Akademiena
sekreterare, funnos «blott tvenne ledamöter, som ens hört hans namn
nämnas». Man tog för afgjordt att en så utmärkt rhetor, då han var preat,
äfven måste vara en utmärkt predikant, och tjusningen af Lehnberga språk
och makten af hans deklamation qvarhöll den hop, som modets rop i bör*
jan kallade till helgedomen. Lehnberg skref sitt andra äreminne, och hana
rykte uppfyllde snart hela landet. I tjugo år längtade Sverge att af honom
erhålla en predikosamling: och då denna långvariga önskan ändtligen
uppfylldes, gick det nästan hvar och en, aom författaren af Jemförelaen i
skriften N*.o I skrifver om sig sjelf. Man läste, man läate ännu en gång
deaaa dyrbara predikningar; hvar och en, innerligen öfvertygad att det vore
idel mästerverk, beklagade i tysthet att han ej kunde fatta allt det 8köna
och förträffliga, som efter hela rerldens utsago skulle finnas i dessa tal.»
«Väl läto här och der några vänner af den andliga, gamla atilen ett
par ord falla om Luthers kraftfulla och stränga anda, om Bälters lärdom,
om Nohrborgs dogmatiska kärna eller Petterssons anderika ömhet; allt detta
afhördea med medlidaam axelryckning, och de unga preaterna, i mening att
härma den store Lehnberg, samlade oförtrutet alla talekonstens troper, meta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
