Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forer och schemata, för att genom en prålande diktion förvåna sina
åhörare: de fortforo att fylla deras öron, i stället för att gifva näring åt deras
hjertan, och att, i stället för kristendomens heliga lifgifvande mysterier,
bjnda skalet af en förtorkad sedelära.»
«Det var i Polyfem (tredje Sami., N:o 30), som några tvifvel första
gången offentligen väcktes om ofelbarheten af den Lehnbergska
prediko-methoden; och denna afhandling vann ett stort bifall hos allvarsamma män,
hvilka knappt för sig sjelfva fornt hade vågat tillstå hvad de nn läste på
papperet. På den vältaliga biskopens öfriga vänner gjorde denna skrift ett
svagare intryck; man ansåg dessa inkast såsom alstrade af samma
fiendtlig-het mot berömda namn i vår vitterhet, för hvilken man beskyllde detta
blad. Och när, efter tvenne års förlopp, i en religiös tidskrift dylika
betänkligheter åter yttras och den allmänna uppmärksamheten ånyo blifvit
vänd på dessa ämnen, anser redaktionen af närvarande tidning sig så
mycket mer tillständigt att ej förbigå en undersökning af denna vigt.»
«De, som hittills bedömt Lehnberg såsom andlig talare, hafva alldeles
lemnat hans verldsliga skrifter åsido; oss synes, att man ej fullständigt
förstår predikanten Lehnberg, om man ej är bekant med författaren af
äreminnena Birger Jarl och Gyllenhjelm. Begge dessa «slag af vältalighet»,
hvilka gjort Lehnbergs odödlighet, hafva samma förtjenst — formens och
föredragets; samma brist — innehållets. Det är af detta skäl vi anse
nödigt att sända några ord förut om den egentligen såkallade vältaligheten.»
«Äreminnet gör anspråk att, såsom Lehnbergs vältaliga biografi
sinnrikt uttrycker sig, vara prosans epopé. Men månne ej denna definition
innehåller en motsägelse? Ty hvad är skaldekonst? hvad prosa? Begges
ändamål — det är sannt — är att förädla menniskan: men begge välja,
för att hinna till detta mål, tvenne hvarandra rakt motsatta vägar. Kortast
knnde man så uttrycka denna skillnad, att poesien sträfvar att realisera
idéerna och prosan att idealisera realiteten. Men vi måste närmare
förklara oss. Skalden, som i fantasiens spegel åskådar den högsta
fullkomligheten, bemödar sig att i sinlig klädnad hölja den evärdliga skönheten, att
nedflytta paradiset på jorden och gifva gestalt och bildning åt de himmelska
tingen. Poesien är således en konst att göra det gudomliga menskligt;
prosan, tvärt deremot, att lyfta menniskan npp till det gudomliga, d. v. 8.
att bortskilja allt oädelt, att upplysa hennes begrepp, helga hennes vilja,
stärka dess krafter, på det hon, med odlade ajälsförmögenheter, måtte
uppstiga på den menskliga fullkomlighetens högsta spets. Poesien går således
uppifrån nedåt: genom den oförmodade anblicken af de eviga i jordisk
begränsning framställda idéerna, vill hon locka den dödlige att träda öfver
till, den magiska verld, som öppnar sig. Prosans väg, mindre lysande än
säker, går nedifrån uppåt; poesien är en lek, men en gudomlig och
be-tydningsfull: prosan är en långsam undervisning, en uppfostran för en bättre
sakernas ordning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
