Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het, om vår pligt att fördraga likars fel och göra rättvisa &t
deras dygder (3 del., a. 44); sid. 54 heter det: «Hvarifrån dessa ädlare
begrepp, denna ymniga tillgång till upplysning i en himmelsk kunskap, som
nu röjer sig bland 09s och bland en betydlig del af jordens innebyggare P
Hvem riktade den vises synkrets, hvem riktade den okunniges tankar? . . .
Dn (gudomlige frälsare!) inträdde i verlden; och nu äro okunnigheten och
vantrons dimmor förskingrade, . . . nu kunna vi, i stället för grofva och
ovärdiga tankar om Gnd och menniskans förhållande till honom, i stället
för den villade natnrens mörker, betrakta honom med vördnad, veta, att
det är honom vi ära i dygden, visse om belöningen, som ärofull
framskymtar öfver grafvens djup!» — Vore de välgerningar, som menniskan af
kristendomen hemtar, inga andra än dessa, så stode Kristna i samma bredd
med Zoroaster, Sokrates och Platon, eller hvilken som helst af forntidens
vise. Väl säger Lehnberg: «Frågen dem efter sanna begrepp i de ting, som
egentligen tillhöra själens välfärd: frågen dem huru Gnd skall dyrkas; och
i stället för svar, skola de tillbaka fråga: är han verkligen till; är det en
eller flere; och, om han är, hvad kräfver han af varelserna; — och ibland
brott och förvillelser och afbrutna dygder, hnr skola de taga ämnen att
förnöja hans rätt och uppfylla hvad han kräfver?» — Men af hvilka bland
forntidens filosofer har Lehnberg erhållit dessa svar? Guds existens,
mono-theismen och ett efter gudomens vilja (eller, som Stoikerna sade, efter
na-tnren) pligtsträngt lefverne voro bland de bäst befästade satser i hedendomen.
Lehnberg hade derom blott behöft rådfråga Cicero, De Natur a Deorum. —
Då man vill visa kristna religionens förträfflighet, måste helt andra åsigter
öppnas; men beklagligen skådade dem Lehnberg blott uti ett mörkt tal;
hans känsla, hans hjerta ledde honom sannare än hans kunskap.»
«En predikant, som sålunda hyllade sitt tidehvarfs anda, som tänkte
samma saker redigare och bättre, som uttryckte dessa tankar vida
fullkomligare än någon annan, en man som beskyddades af hofvet, gillades af
den goda tonen och modet, och hvars egen Ijnfva och saktmodiga karakter
gjorde de sedereglor älskade, som han inskärpte från den andliga talarstolen,
kunde således ej förfela att vinna sin samtids beundran, att njnta den
tvetydiga tillfredsställelsen att kring sig samla de (så kallade) «största
snillena, de djupaste tänkarne (?), de glada umgängsmenniskorna; att
från skådespelshusen till sin kyrkoport locka vagnarna, i hvilka
det fina vettet, den utsökta smaken, de odlade sederna, börden,
rikedomen, ungdomen, fägringen, prakten, flyktigheten och
fåfängan rullade; under det att kanhända i någon aflägsen kyrka i
hufvud-staden en annan lärare, okänd och af ryktet glömd, öppnar nådens dörr för
ett förvilladt får, släcker tviflets agg i ett upproriskt hjerta, räcker
himmelsk spis åt den andligt hungrande, styrker och vederqvicker den
behöf-vande ur evangelii tröstekälla, och stiftar frid och försoning der nyss sorg
oeh grämelse var. Ty den gode herden gläder aig mer öfver ett återfunnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
