Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dit hänvisat honom. För denna rena tillgifvenhet. detta fullkomliga
öfver-låtande, ett i våra dagar äfven hos konstnärer sällsynt oskuldstillslånd, har
ock sånggudinnan, som billigt var, ofta belönat honom med en ynnest,
hvars prof icke lemna någon önskan öfrig för granskarens erkänsla.»
«Betraktar man nn, enligt hans åstnndan, herr Hammarskölds
skaldestycken såsom blotta stndier i en älskad, men icke tillräckligt förvärfvad
konst: så skall man finna naturlig den. mångfaldighet af tekniska former,
i hvilken de möta läsarens öga. Knappt skulle man knnna nämna något
skaldeslag eller någon icke alldeles ovanlig versmekanism, som icke inom
denna samling förekommer. Det grekiska manéret, det romantiska, det
österländska, dén moderna lyriken, satiren, Ovidiska kärlekssånger, psalmer
— allt har han försökt. Begripligtvis har lyckan varit honom mest
trogen der, hvarest den valda formen, af en ursprunglig förvandtskap med
skaldens lynne, synes hafva opåkallad infunnit sig. Sådant är förhålldhdet
med en stor del af hans kompositioner i den antika poesiens stil. Man
igenkänner i dem genast den af våra konstdomare, som mest varmt
sympa-thiserar med den glada åsigten af lifvet, den sköna sinnligheten, den okonst-1
lade hållningen och den naiva tonen, det rent formal a med ett ord, i
hvars lätta element de gamles konstnärer lekande förevigade sig. Detta
gäller dock hnfvudsakligen om de sånger, dem han bildat i Hellenismens
särskilda tonart, hvilken under de romerska imitatörernas behandling
undergick betydliga förändringar. Den antika poesiens sköna formation blef i
Latium mera sträf och tung, och, då den hos Roms namnkunnigaste
skalder var mera ett verk af reflexion än af ingifvelse, slutligen konstlad och
oratorisk. Horatins representerar fullständigt den romerska skaldekonsten.
Liksom han var en öfvergång från den äkta antiken till den romantiska
tidsålderns skapelser, så sväfvar ock Horatins emellan sin lärda konsts med
högsta ansträngning utarbetade och slipade form å ena sidan, och böjelsen
att filosofera, en väsentlig beståndsdel i den nyare verldens poesi, å den
andra. Men som den reflekterande syftningen hos honom ännu är i sin
gryning, skaffar den sig tills vidare luft i dessa ryktbara sentenser, af
hvilka den Vennsinska sångaren så outtömligt öfverflödar. Samma syftning
är ock i grunden upphofvet till hans satirer: enligt vår öfvertygelse hana
mästerstycken. Väl kan Ovidius synas göra ett undantag från det allmänna
omdöme vi fällt öfver hans medbröder; men ehnrn Ovidius (vi tänka här
blott på alstren af hans lyckliga dagar) visserligen bibehöll i ungdomlig
friskhet antikens fritt Bpelande lif, tyckes det i hans verldaåskådning ofta
hafva sjunkit till en materialitet och libertinism, som man icke finner hos
grekernas erotiker. I Chariternas anleten knnna väl drag af vällust
upptäckas, men aldrig af fräckhet: likväl är Ovidius i många af sina elegier
endast en poetisk roué» o. s. v. *).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
