Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oai: deras fortroliga gemenskap med naturen har böljat återställas genom
en naturvetenskap, hvars princip ir lif och hvars vilkor ar desa åskådning;
jn allmännare denna kraftiga åsigt af univeranm, förädlad genom*en
religion, der verldaanden blifvit menaklighetena ideal, meddelar aig åt snillet
och känslan, — jn tydligare skall man finna, att den sannt romantiska
poesiens karakter icke ligger i det sjuka, töckniga och förvirrade, utan i
energisk och’ ljus symbolisering af medvetandets fulländade harmoni. —
Men lika litet som ett filosofiakt system, der ej både realiam och idealism
genom principens kopnla öfrergå i hvarandra till ett, har löst nppgiften af
en fullkomlig filosofi; lika litet kan idealismen i poesien, för att vinna
form och derigenom framalstra verklig skönhet, umbära det reella
elementet. Alltså är for skalden och for älskaren af hana konst en brinnande kär*
lek till den klaaaiska ålderdomen lika nödvändig aom kärleken till naturen:
antikerna äro på viaat sätt na t urproduktioner, och blifVa derföre, i sinnlig
konsistens, i jemnvigt af proportioner, i framställningens bestämdhet, i gratie
o. a. v. oupphörliga mönster. Vill man, detta oaktadt, beskylla osa för
brott mot den grekiska klaasicitetens majestät, så har man i grund
missförstått vår mening. Eller förblifver ej nngdomen lika evigt skön, fastän
mandomens ideal, enligt sitt begrepp, betecknar en högre fnllkomlighet af
den i menniakana organism sinnbildade andena och naturens enhet?»
«Man förlåte recensenten denna nya digreaaion. — Egentligen borde
ingen resonnera öfver artistiska ämnen (nemligen med anspråk att
under-visa), som icke sjelf, åtminstone potentialiter, är konstnär. Så år t. ex.
Schelling en man, på hvars fria val det berott att, äfven såsom skald, intaga
ett lyaande rum i litteraturens annaler. Så förhöll det sig äfven med
Platon. Leaaing, som akrifvit en förträfflig dramaturgi och i många eathetiaka
delar brutit den förata isen, är äfven författare till «Nathan der Weiae».
Schiller och bröderna Schlegel, aom ändtligen upptäckte hellenikens och
romantikena egentliga motaata, samt i följd deraf äfven dess beskaffenhet,
räknas bland Europas förnämste skalder. Goethe meddelar på mångfaldiga
ställen de akarpsinnigaate eathetiaka betraktelser. J. Panl Richter, hvara
«Vorachnle der iEathetik» innehåller en oakattbar samling af anillrika
åaig-ter och anmärkningar, har lemnat oss den klaaaiska romanen «Titan».
Äfven Aat, aom i sitt «Sy8tem der Kunstlehre» uppställt en i det närmaste
rigtig schematism af vetenakapen om det aköna, har uttryckt sin kärlek till
sångena gudinnor i åtskilliga små lyriska stycken, visserligen af ringa
konstvärde, men åtminstone utmärkta genom skönhetskänsla och melodisk
versbyggnad. Vi svenskar kunna med 8tolthet nämna Ehrenavärd, det största
snille, aom Norden i denna hänaigt frambragt. Det är bekant att hans
teckningar i genialitet täfla med hana akrifter.»
Författaren tillägger här följande not:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
