Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
««De Fria Konsters Philosophi» af C. A. Ehrensvärd är ett verk, i
synvidd så förvånande långt framom sin upphofsmans samtid, att det
ensamt skulle stämpla honom till Sverges Winckelmann, om det också ej
beledsagades af författarens «Resa till Italien», i artistiskt afseende den
intressantaste af alla resebeskrifningar. Naturen tyckes bära vissa af sina
barn närmare under sitt hjerta, och då hon danat dessa gunstlingar af sin
finaste lifskraft, intrycker hon ajelf, under födelsetimman, i deras
kristallklara åskådning sin strålande urbild, och låter dem sedan lekande, liksom
händelsevis, upptäcka den. Denna instinkt för det gudomliga i naturen och
konsten var Winckelmanns och Ehrensvärds gemensamma egenskap.
Gemensamt var äfven deras öde att först långt efter tidpunkten af deras död
kunna begripas. Winckelmann har lemnat efter sig mångfaldiga skrifter;
hans stiL är full, rundad och klar, äfvensom han i lärdom efverträffiar sin
medtäflare: Ehrensvärd beklagligen blott tvenne, i hvilka hans åsigt endast
är antydd; hans stil är i högsta grad aforistisk och bizarr — men det
rikhaltigaste guld glimmar öfverallt i den besynnerliga malmen, och vi
hoppas ej förolämpa Winckelmanns heliga skugga, om vi tillerkänna hans
egäls-förvandt i Norden snillets öfverlägsenhet. — Det skall gifvas unga
personer, sägs det, hvilka ej mindre i läran om det Sköna, än i alla andra
filosofiens discipliner, inbilla sig stå på en högre ståndpunkt än Platon,
Hem-aterhnys och Schelling, sedan de lärt sig efterpladdra vissa föreläsningar och
dissertationer, med hvilkas egenheter de smickra sig att kunna passera
för ännu nyare än sjelfva det nya. Dessa unga personer skola äfven
försäkra, att Ehrensvärds satser rakt strida mot det esthetiska system, som
framgått ur Schellings skola. Men Gud har slagit deras ögon med
blindhet i detta fall, liksom i många andra.»
Hvilka unga personer i den nyss anförda noten
menas, vet jag icke; sannolikt inga, som offentligen
uppträdt, så vidt jag af samtidens litteratur kunnat
förnimma. Kanske en eller annan lärjunge af Biberg.
Sällsamt förekommer emellertid detta sidosprång mot en
ungdom, som var eller ville vara ännu yngre än
Atter-bom vid tjugutre års ålder. Det förmenta påståendet
att Ehrensvärds satser skulle strida mot den Schellingska
skolans esthetik torde likväl låta försvara sig. Säkert
är att Atterboms egen, nyss anförda, på Schellingska
principer grundade åsigt om romantikens företräde
framför antiken illa sammanstämmer med Ehrensvärds höga
och uteslutande vördnad för grekernas konst. — «Man
kan säga», sådan är slutsatsen af Atterboms diatrib om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
