- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 5. Striden mellan gamla och nya skolan. 2. Akademiska föreläsningar /
125

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det romantiska, »man kan således säga att herr
Hammarsköld, som med lust och förmåga egnat sig åt den
esthetiska vetenskapen, och särdeles åt dess användning
såsom kritik, genom de mest lyckade af sina poetiska
försök legitimerat sig väl icke såsom poet, men såsom
en natur, i hvilken en sann poetisk grundklang lifligt
återljuder yttre fullkomligare toner, och derföre med
säkerhet leder omdömet vid granskningen af artistiska
föremål» *). — Genom sina poetiska studier lärer sålunda
Hammarsköld hafva fullgjort vilkoret för sin
esthetiskt-kritiska kapacitet på samma sätt, som de förut anförda
stora exemplen Lessing, Schiller, Jean Paul, ja sjelfva
Schelling: en slutsats, på hvilken hela den litterära
verlden då för tiden väl icke kunde undgå att storligen
undra.

Man fick vänta ytterligare ett par månader på
slutet af denna omständliga recension, som jemte sitt
hufvud-ämne behandlar så mycket annat. Andtligen den 7 Maj,
sju månader efter sin början, uppnådde den sin ända.
Sedan recensenten här med anledning af författareiis
oder och visor trott sig finna, att «den högre lyriska
dikten synes öfverstiga måttet af hans förmåga», fortfar han
på sitt vanliga excursoriska och docerande sätt:

«Man har sagtatt den lyriska dikten är den menskligaate arten af
poesi; och detta påstående innehåller visserligen mycken sanning. I Epos
betraktar skalden verldens absoluta lif, hvars karakter såsom idealisk
organism kallas skönhet, under formen af öfvervägande realitet, af ett
gif-vet, objektivt förevarande nniveranm. Den enskilda menniskan, sedd nr
aynpnnkten af blott naturprodukt, uppslukas såsom ett grand af det stora,
omätligt mångfaldiga, evigt skapande hela, och är i förhållande till detta
ingbnting vidare än ett a£ de jmillioner ögon, med hvilka naturen åskådar
sig. Så är också den episka skalden, såsom episk, ett blott och bart per*
sonifieradt uppfattande af den allmänna, i historiens (den ideella naturens)
oändliga mångfald till en kedja af objekter förvandlade menskligheten;
rigt-ningen af hans bildningsdrift är helt och hållet extensiv, och inom gränsen
af det omfång, som han väljer åt sin berättelse, följa händelserna på
hvarandra ungefär såsom en lek af krafter, hvilka i likhet med naturens elemen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/5/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free