Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven dm ma t urgen i den mån fullkomlig, aom han är ett hlott redakap för
den idé han vill framställa; hana individuella aätt att känna och tänka,
hans åaigt såsom enskild af lifvet och verlden underordnas den centralåsigt,
som (af en högre nödvändighet än den subjektiva känslans) i det helaa
inrättning utvecklar sig. — Tvärtom, är i lyrisk dikt den individuella Ssigten
eo ipto den centrala: det är akaldena egen känala, aom fantasien, vänd mot
ain organ, åskådar och skänker ett evigt varande uttryck. Bildningadriften
verkar här med intensiv rigtning (i dramatiken, aom indifferentiernr Epos
och Lyra, finne i frågan om produktivitetena direktion ingen egentlig
mot-8ata mellan utåt och inåt, men väl emellan uppåt och nedåt, det är:
tragedi och komedi); skönheten existerar på denna grad af poesi nnder
formen af öfvervägande idealitet, af en verld, som väl kan äga mångfaldiga
beröringspunkter med den yttre, men aom i sjelfva verket är till blott inom
8ångarn8 bröst. Liksom i epos händelsen är skaldeslagets princip och i
drama handlingen, så känslan i lyrans toner. I dem får skalden yttra
8in egen mensklighet, sitt hjertas innersta språk; men på det någonting så
rent anbjektift och luftigt omvexlande, aom individuella känslor och
betrak-telaer, måtte kunna erhålla den grad af objektivitet och fixerad konsistens,
hvarförutau de icke gälla såsom poesi (skönhetens hufvudsak är form och
en formlöa poesi är alldeles ingen): så måste denna individualitet, som
åskådar aig genom inbillningskraften, vara harmoniskt bildad, vara hög och
akön, aådan, att endast den i verldsgången ingripande handlingen felas henne till
att ajelf vara fullkomligen idealisk. ITtan detta vilkor, att äfven Båsom
uttryck af ett enakildt tänkesätt repreaentera ett helt och af yttersta förädling
ntmärkt känslosystem, blifver lyriken ingenting annat än ep inskränkt
personlighets prosaiska joller eller jemmer: vi hafva: i Lindegren och Lidner
inhemska exempel derpå. Men ju mera inom känslans obegränsade rymd
inbillningen verkar tvånglös och fri, ju mera måste den sträfva att
koncentrera aig i energisk sammanfattning af hvad den känner: den förfaller annara
till obestamdt känsleri, och framatällningen drunknar i vidtaträfvande flack*
het. — Att lyriken är individualitetens poesi, kan äfven empiriskt utrönas
deraf, att kvar och en lyrisk skald har en rentaf egendomlig ton och stil;
hvaremot de episka i dessa hänsigter förundransvärdt bära tycke af
hvarandra, och de dramatiska, fastän mindre ögonskenligt, likaledes.»–-
Erkännas måste, att dessa tankar äro både
djupsinniga och stundom väl sagda och till största delen i
grunden rigtigå, ehuru de uttryckas i ett språk, hvars
dunkelhet förråder att de ännu icke hunnit blifva fullt
klara för författaren sjelf. De utgöra konseqvenser af
det filosofiska system, som han då för tiden
företrädesvis studerade och af hvars nya och dristiga såväl sannin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
