Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan vara hvarje dilettants sak, måste man äfven för detta ändamål
öfversätta honom. Detta medel, som tyskarne för mer än fyratio, danskarne
för mer än sju år sedan tillgripit och, mer och mindre lyckligt, särskilda
gånger utfört, är nu först nyligen hos oss försökt.»
«Magistern E. G. Geijer har till sitt öfversättningsförsök valt «Macbeth»,
ett af Shakspeares mest berömda och skönaste arbeten, i fall här gifves
någon rangfördelning — om hvilket vår tids insigtsfulaelaste konstdomare
(A. W. Schlegel) rättvist säger: att efter Aischylos’ Eumenider var intet så
stort och förfärligt som detta skådespel framkalladt på scenen. I detta har
nemligen skaldens genialiska blick nedträngt i det yttersta djupet af
menniskohjertat; i detta har han med sin fantasies mäktiga trollstaf uppkallat
alla nattens förskräckelser och genom sin poesi förädlat fruktans och
öfvertrons fördomar, och i detta har hans klara, djupa och sin tid framförilande
filosofi åskådligt framställt det hedniska ödet, adladt till kristlig försyn,
som låter ur de ondas anslag och straffvärda gerningar den eviga godhetens
visa planer främjas och befordras. I detta afseende är således ingenting att
invända mot öfversättarens val. Men å andra sidan är, som den kunnige
redan vet eller af det ofvansagda kan inhemta, författarens tendens i detta
drama högre och djupare än i något annat, och derföre måste detta stycke
vara ett af hans, i sin helhet betraktadt, minst populära, och det, i
hvilket de flesta stötestenar måste anträffas för de inskränkta sinnen, som äro
nog olyckliga att icke kunna bedömma ett poetiskt konstverk såsom annat
än en samling af ställen. För ett sådant publikum har man också
längesedan föreslagit (och äfven användt) att utesluta det mest anstötliga.
Dermed har man väl vunnit så mycket, att den ej allom fattliga skönheten är
undanryckt pöbelns spelöje, men deremot uppkommer häraf det onda, att
okunnigheten styrkes i sin tro om den hos Shakspeare stundom rådande
råhet, hvilken hans beundrare genom en pia fraus söka dölja för dem de
vilja göra till proselyter. Recensenten tror således, att då man har att göra
med en i allmänhet så föga bildad publik, gör man bäst att man, till
beredande af den första bekantskapen, väljer sådana stycken, med hvilka
dylika stympningar äro onödiga. Och bekänner recensenten uppriktigt att han
för sin del helst hade valt «Julius Cæsar», ett stycke af lika hög
genialitet, men af en mindre hög afsigt och utfördt i en mera bekant verld, och
således vida fattligare än «Macbeth». Dock, dessa betänkligheter förringa
icke värdet af det gifna, och ej heller äro de anförda i denna afsigt.»
Man ser lätt på denna anmälan, att dess författare
ansluter sig till den åsigt af Shakspeares
skaldeförträfflighet, som af den romantiska skolan i Tyskland blifvit
kungjord, och genom hvilken Shakspeare blifvit
proklamerad såsom stor äfven i sina svagheter, eller rättare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
