Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomtränga äfven hvardagslifvets yttre former, att
sedligheten öfvergått från princip till allmän känsla, till
natur.
Hvad som yttras om den större lämpligheten af ett
annat stycke än «Macbeth» för den då varande svenska
scenen kan måhända äga sin rigtighet. Emellertid borde
detta ej gälla såsom en förebråelse mot öfversättaren.
Det var naturligt att en så djup tragisk tanke som den,
hvilken utvecklas i «Macbeth», företrädesvis skulle anslå
ett så djupt sinne som Geijers. Eget nog är ock, att
några år senare den svenska theaterdirektionen till
uppförande valde ett annat stycke af samma psykologiska
djup, nemligen «Hamlet», och ännu märkvärdigare är
att valet till en viss grad rättfärdigades genom en
temlig framgång, ehuru detta, det första af Shakspeare’s
mästerstycken som gick öfver svenska skådebanan,
framfördes för allmänheten i en ganska dålig prosaisk
öfversättning. Nya skolan yrkade då, liksom förut i den
förevarande anmälan af «Macbeth», att «Julius Caesar»
genom sin lättfattlighet och sin rent historiska grund
skulle bland Shakspeare’s alla dramer hafva varit det
mest passande att inleda den svenska allmänhetens
bekantskap med Shakspeare’s snille. Jag tror äfven att
skolan deri hade rätt. Men så hänförande är det sanna
snillets tjuskraft, att Shakspeare äfven genom ett
dramatiskt storverk, som väl knappt till hälften kunde
fattas af publiken, ändock kunde varaktigt fängsla dess
intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
