Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pulsar. Den flödande lifsströmmen hann i slutet af förflutna århundrade
äfven Europas nordligaste konungarike. Men detta land, hvari friheten var
hemfödd och lika urgammal som de berg, der man renare andas, och den
sjö, som så länge afstängt utländskt förtryck och utländsk flärd,
beherrskades då af en regent, som, medvetande af sina goda uppsåt och sina rena
och ädla afsigter, fordrade en lika ovilkorlig som blind lydnad.
Statsmännen skola förmodligen en dag dömma blidare om Gustaf Adolf än i det
ögonblick, då såren ännu smärtsammast blödde; de skola kanhända, för det goda
han ville, ursäkta det verkliga onda han tillfogat sitt fädernesland: men i
litteraturens häfder står hans namn tecknadt vid Filip II:s. Med en
fanatism, hvaraf endast under de mörkaste århundraden finnas exempel, sökte
han ej blott att qväfva all friare själsutveckling och spekulatift
forskningsbegär, utan anställde äfven ordentliga förföljelser mot dem, som bröto af
det förbudna kunskapsträdet.»
«Men Gustaf Adolf kunde icke uppresa en kinesisk mur mot det
inströmmande ljuset — ty ljuset tillbakahålles ej af inqvisitoriska tullbetjenter
—; emellertid lyckades det honom att hindra en sann upplysning sprida sig
i massan af nationen och upplifva hvarje del af statskroppen. Ty den
styrande makten kan väl för en tid bygga en dam mot den påträngande
floden; men inom kort, sedan den samlat sina krafter, spränger den
fördämningarne, och ju starkare det lösbrutna motståndet varit, desto lättare
öfverspringer deu sina egna af naturen utstakade gränser. Derföre, sedan en
regering åter uppkom, som ej mera ville svepa sig i dunkel eller lydas af
fåkunnigheten, befunno sig sinnena, vid frihetens nytändning, i en sällsam
spänning, och de motsatta partierna stötte hårdt och våldsamt emot
hvarandra. De flesta anhängarne af den nya meningen voro de, som nyligen
lemnat eller ännu befunno sig vid universiteterna, der äfven under den
mörka tiden vetenskapens stjerna ej helt och hållet gått ned, och der man
ej heller oaktadt vådan någonsin upphört att med tuben i hand följa dess
gång genom andra länder; de ifriga förfäktarne för det nya ljuset märkte
ej i första hettan, att de mesta af deras vederparter hade sedan ett halft
sekel stannat efter och ej ville, misstrogna och dorska genom sjelfva hvilan,
våga det afgörande steget. Tvärtom hatade de dessa djerfva framgångare
såsom äfventyrare; hvilka blott förmentes sträfva efter en tvetydig
ryktbarhet, efter mera förvånande än båtande nyheter.»
«Om dessa åter å sin sida i ifverns första utbrott äfven varit vrånga
och kanhända ytterliga, så är nu ändtligen tid att förstå hvarandra,
antingen öfverenskomma om föreningspunkterna, eller tillåta hvar och en
qvarstå der han behagar, eller fritt fortvandra dit ödet bjuder. Man begär för
det första ej att redan åt en viss rigtning bildade män, som i Staten der
äro anställda, hvarest man gör bättre att upprätthålla det gamla än försöka
det omogna och halflärda, skola bekymra sig med en vishet, som de ej
behöfva och numera ej kunna inhemta. Utan tvifvel undvika de lättast allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
