Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tadel af samtida och efterkommande, om de förhålla sig opartiskt och
innehålla alla vrånga omdömen: helst som de ändå ej knnna hejda tidens hjnl
i sitt lopp. . Man undrar äfven ej att trögheten ljudligast smädar eller att
okunnigheten upphäfver sina nödrop; ty trögheten fruktar att «tro om»,
och okunnigheten, medvetande af sin svaghet, är såsom vanligt vidskeplig
och spökrädd. Men det gifves ett annat, ett föraktadt och förderfligt
-alägte, ett slags litterär ohyra, som af litteraturen ej känner annat än det
dåliga, och som, då man vill framdraga den i dagsljuset, skyler sig i sina
amutsiga gömslen och kommer åter upp då man ej mera söker den. Det
är dessa utposter, som lyssna utanför filosofernas hörsalar, och löpa sedan
omkring på torgen och kolportera afbrutna ord, som de ej förstå, och
meningar, som de ej hört. I stället för att öppet och rakt möta filosofien,
förvränga de dess utsagor, förvirra de ljusare begrepp, som kunna finnas
hos mängden, utbjuda de heligaste ting till spektakel åt pöbeln och aöka
med försåtliga vinkar och jesuitisk lömskhet allarmera vederbörande för
följderna af en filosofi, hvars resultater aldrig närmare än nu sammanträffade
med de sanningar, hvilka staten "är intresserad att upprätthålla.»
«Om i alla tvister redan hälften är vunnen, när man å ömse sidor
fastställt tvisteämnet; så är den nya filosofien framför allt angelägen att
status quastionis bestämdt och noga uppfattas, på det att, om man ogillar
de satser hon försvarar, man åtminstone ej, såsom hittills, måtte beskylla
henne för villomeningar, som hon sjelf förkastar. Författaren af denna
uppsats ämnar ej ingå i någon bevisning för den nya visheten, eller i egentlig
polemik mot den allmännast rådande öfvertygelsen; han vill blott, så
hans insigt och rummet medgifva, ange de väsentligaste punkter, hvaruti
de båda skilja sig, och väljer härtill det enklaste språk: han är viss, a^t
de 8akkunnige skola tadla honom för det han uppehåller sig vid de mest
triviala saker, vid blotta förstånds-postulater; men han skulle anse sin möda
förfelad om någon med verkligt suncLt förstånd skulle finnas, som ej helt
och hållet förstått honom.»
«Den nya filosofien begär och önskar först att man ej ville kalla henne
en ny filosofi. Ty denna lära är ej tillfälligtvis, såsom man vanligen
föreställer sig, i en vrå af Tyskland helt nyligen uppfunnen, utan det är
samma uråldriga lära, som är lika gammal som den menskliga tankan och
stöder sig på systemer, som man fåkunnigt kallar ramlade. Om Schelling
satt Platos, Leibnitz’ och Spinozas idéer i ljusare ordning, så har han
haft dem till föregångare och kunde vakta sig för numera bekanta afvägarj
om han bragt vetenskapen ett steg längre, så har menskligheten också
framgått längre in i tiden; om han med den största framgång läst i
djupet af naturen, och bättre än någon annan förstått dess dolda signatuc,
så hafva de föregående tidehvarfven härtill samlat de nödiga
förberedelse-kunskaperna; men ingen af hans anhängare skall någonsin påstå att
Schelling hunnit till filosofiens spets (som aldrig kan hinnas) eller fulländat étt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
